Socialdemokraterna förlorade valet 2006 på att partiet inte prioriterade jobbfrågan tillräckligt högt. Även vid valet 2010 lyckades Moderaterna presentera sin politik på ett sådant sätt att väljarna upplevde att det var de som hade bäst politik för att skapa jobb. Socialdemokraterna förmådde inte presentera en politik som i tillräckligt hög grad övertygade väljarna om att den socialdemokratiska politiken var bästa garanten för fler jobb.
Nu har partiet äntligen tagit till sig den knäpp på näsan som väljarna gett oss två val i rad, och man har insett att jobbpolitiken är den bärande stenen i valvet i vår politik. Därför ska denna ha högsta prioritet och genomsyra samtliga politikområden. Den portalparagraf som föreslås lyder:
"Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater ska vidta de åtgärder som krävs och söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete."
Det är en bra början, och en nödvändighet. Men för att väljarna verkligen ska uppleva att det är den socialdemokratiska jobbpolitiken som bär framåt krävs att de vackra orden fylls med konkret innehåll och skarpa förslag. Enbart vackra ord inger inte förtroende. Det ger praktisk handling. I detta ligger Socialdemokraternas stora utmaning - och stora möjlighet.
Den samlade borgerligheten, med Moderaterna och Fredrik Reinfeldt i spetsen, har ju redan visat att de saknar lösning för att komma till rätta med arbetslösheten. Varslen står som spön i backen och arbetslösheten stiger till nya skrämmande toppnivåer. Men det räcker inte att kritisera alliansens politik. Ett trovärdigt och väl genomarbetat alternativ måste presenteras, och då räcker det inte med tal om innovationer, entreprenörskap och forskning.
En viktig utgångspunkt för en trovärdig jobbpolitik är att ompröva om målsättningarna för den ekonomiska politik som förs är de rätta. Ska man lyckas få igång den svenska ekonomin på ett bättre sätt måste stimulansåtgärderna vara betydligt kraftfullare än idag. Talet om att Sverige är ett samhälle som ska konkurrera med kunskap och kompetens i stället för med låga löner måste ge avtryck i de politiska förslag som läggs. Ett nytt kunskapslyft måste sjösättas så att fler har möjlighet har möjlighet att uppgradera sin utbildning så att man blir attraktiv på arbetsmarknaden och har rätt kompetens för de jobb som kommer när konjunkturen vänder. Därför måste den aktiva arbetsmarknadspolitiken återupprättas. Till det behövs resurser. Socialdemokraterna måste därför våga ifrågasätta det systemskifte som nu genomförs med sänkta skatter och en förminskad offentlig sektor som följd. Det är en lösning på lång sikt.
En utbildningssektor som klarar av att ge dagens och morgondagens ungdomar en utbildning som håller högsta kvalitet är en långsiktig investering i svensk konkurrenskraft.
En trovärdig socialdemokratisk jobbpolitik måste också klara av att visa på lösningar i det korta perspektivet. Partiet måste därför våga markera att kommuner och landsting behöver statligt stöd så att man kan anställa fler i den konjunktursvacka som vi befinner oss i. Det är också nödvändigt att upprätthålla den inhemska efterfrågan när tiderna är dåliga. Då är infrastrukturinvesteringar enormt viktiga. Men det handlar också om att se till att de med lägst inkomster får mer i plånböckerna, exempelvis genom höjda barnbidrag och höjda bostadstillägg för pensionärer.
Vi får hoppas att de vackra orden i portalparagrafen i prioriteringsdokumentet följs upp av ett stabilt åtgärdspaket för fler jobb. På så sätt kan skillnaden mellan ett socialdemokratiskt vänster-Sverige och ett moderatlett höger-Sverige tydliggöras.