I Stockholm pratar vi mycket om hur vi bor. Var vi bor, vad det kostar och vad vi tjänat på att bo. Det kommer nästan alltid upp oavsett vem du träffar. Bostadsbristen är stockholmarnas gemensamma nämnare.
I en stad där 35 000 personer flyttar in varje år och där bostadskön i slutet av 2013 bestod av över 400 000 personer är det inte konstigt att det blir ett samtalsämne. Vi behöver alla äta, sova, jobba, försörja oss - och bo någonstans. Det sista är inte självklart i dagens storstäder. Eller växande småstäder.
Under sommarveckorna hemma i Norrbotten bland hemvändare och ortsbor pratar vi också om bostäder. Vad det kostar att bo i Stockholm, vad man får för samma pris i Luleå. ”I Piteå har inte priserna gått upp så mycket ännu, men i Luleå är det ju nästan Stockholmspriser”, säger en granne. Ja, i Luleå är det nästan Stockholmspriser och kommunen gör sitt bästa för att se till att alla har någonstans att bo. Lulebo ska sälja ut 3000 lägenheter för att få in fler aktörer som vill bygga nytt. Men det har varit stormigt kring affären och bostadsbyggandet verkar vara en svår kod att knäcka.
I centrala Stockholm har priserna stigit med 17 procent senaste året, enligt Svensk Mäklarstatistik AB. I Luleå steg priserna på bostadsrätter med 31 procent under 2013. De jag känner är belånade över öronen och många vanliga familjer skulle inte klara en räntehöjning på några procent. Lånen kommer i de flesta fall inte att betalas av eftersom amorteringstakten är för låg. Vem samlar på sig tre eller fem miljoner kronor under en livstid? Den som gör bostadskarriär genom att köpa, renovera, sälja, köpa nytt. De flesta behöver inte ens renovera, värdet stiger ändå. ”Det kommer alltid att löna sig att köpa en bostad”, säger experterna och det finns inte på kartan att värdet kan sjunka.
Men på 90-talet var räntan för bolån uppe i 20 procent när marginalräntan under några dagar låg på 500 procent. Det var ekonomisk kris och värdet på bostäderna sjönk. Ingen kunde betala ett lika högt pris som innan krisen och samtidigt klara en så hög ränta. De som inte hade råd att betala fick sälja till ett mindre värde än vad de hade köpt för.
Det är inte säkert att vi drabbas av samma kris igen, men det är inte heller säkert att värdet alltid fortsätter att öka. Med den osäkerheten finns också en stor risk inbyggd i ett system som kräver att du alltid tjänar en hacka på din bostad. Att du gör en bra affär. Det systemet förutsätter också att det alltid råder en bostadsbrist eftersom den gör att lägenheterna är dyra och att värdet hela tiden stiger.
Oron för hur vi ska finansiera våra bostäder och var vi ska bo får oss att välja en och samma livsstil. Den tvingar in oss i konsumtion och vi fokuserar på vilka pengar vi tjänar, vilka lån vi får, vilka möbler vi köper och hur vi investerar i vår bostadskarriär. Vi behöver jobba fler timmar och tjäna mer pengar för att få det att gå ihop. Om vi inte deltar befinner vi oss utanför samhället utan gemensam nämnare med någon annan. Stockholm har sedan länge byggt in sig i en svårlöst ekvation men för mindre expanderande städer som Luleå och Piteå finns det fortfarande chans att styra skutan rätt. Det kanske är okej att inte göra bostadskarriär, om vi vet att det finns en lägenhet när vi behöver den.