Nelson Mandela är utan tvekan en av vår tids riktigt stora människor. En person som för evig tid lämnat avtryck inte bara i sitt lands historia utan i hela vår världs historia. Men inte bara i historien. Framför allt en av vår tids riktigt stora som lämnat bestående avtryck i våra hjärtan och i våra medvetanden. Kort sagt en person som förändrat världen i grunden.
Mandelas storhet står framför allt att finna i hans förmåga att förvalta sitt folks och sitt lands frihet som var frukten av den kamp som han under årtionden förde. Efter nästan tre decenniers fångenskap på den beryktade fängelseön Robben Islands kunde han äntligen kliva ut i frihet och föra kampen för ett apartheidfritt Sydafrika där vit och svart kunde leva i samexistens och samförstånd in i en ny fas.
Mandela kunde ha valt bitterhetens hårda väg och föra en politik färgad av hämnd och vedergällning för tidigare oförrätter och övergrepp. Men Mandela hade förmågan att stå över detta och välja den helt motsatta vägen, försoningens och förenandets väg. De svartas frihetskamp, som kunde ha resulterat i blodbad och kaos, blev i stället en uppvisning i hur ett samhälle kan försonas och hitta en ny framtid tillsammans. Mandela gjorde det som borde ha varit omöjligt till något som inte bara blev möjligt utan också en realitet.
Nyckeln till försoningspolitiken stod att finna i Mandelas person och hans ledarskap. Med den historia Nelson Mandela hade med sig i bagaget hade han ett personligt förtroendekapital som han verkligen såg till att nyttja i den fredsprocess som han satte igång. För freds- och försoningsarbetet fick han år 1993, tillsammans med Sydafrikas siste apartheidpresident F.W de Klerk, Nobels fredspris. Ett pris som han kanske i sanningens namn förtjänade att få ensam. Men å andra sidan kan det delade priset också ses som ett uttryck för Nelson Mandelas önskan om ett försonat Sydafrika.
När Nelson Mandela året efter valdes till Sydafrikas förste demokratiskt valda president jublade hela världssamfundet. Snabbt glömdes det stöd som många stater direkt, och indirekt, givit åt apartheidregimen under de år som Nelson Mandela satt fängslad för sin frihetskamp, stämplad som terrorist i stället för som samvetsfånge. Nu ville alla sola sig i glansen av Nelson Mandela och hans storhet.
Nelson Mandela förblev trots sina politiska framgångar en mycket ödmjuk och varm person som djupt berörde de människor som han kom i kontakt med. Han blev en älskad landsfader och en internationellt hyllad symbol för frihet, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Tomrummet efter Nelson Mandela blir därför mycket stort. Men de spår han lämnar efter sig i den mänskliga historien kommer aldrig någonsin att blekna. Den enkle fången på Robben Islands som i sin cell så lätt kunde ha försvunnit in i glömska kommer i stället att för evigt vara beviset på att människor kan förlåta och har förmågan att försonas.