De flesta av oss kommer säkert ihåg vår första skoldag. All den förväntan och nyfikenhet som man bar på, och hur det liksom pirrade i magen av nervositet på ett positivt sätt. Tyvärr förbyts detta positiva pirr i magen senare under skolåren för många i en ångestfylld oro. En undersökning som genomförts på uppdrag av organisationen Friends visar att var tredje elev i åldern fjorton till sjutton år känner oro inför skolstarten. För övre Norrland är siffrorna något bättre, här känner tjugoåtta procent av eleverna oro. Det är oroväckande siffror som är värda att ta på största allvar.
Vad ligger då bakom dessa elevers oro inför skolstarten? Den i särklass viktigaste faktorn är prestationsångest. Så många som sextioåtta procent av de som känner oro inför skolstarten har uppgett detta som en av förklaringarna till att de känner oro. Den näst vanligaste förklaringen, som trettionio procent av de orostyngda eleverna uppger, är rädsla för att bli ensamma eller lämnade utanför. Var fjärde elev uppger också att rädsla för skitsnack, fula ord och rykten gör dem oroliga inför skolstarten. Lika många är oroliga för den pryl- och klädhets som råder bland eleverna.
Av de elever som känner sig oroliga inför skolstarten är det så många som elva procent som känner en oro för att bli utsatta för mobbning. Detta kopplat till de höga procenttalen även för rädslan att bli lämnade utanför och rädslan för att bli utsatta för skitsnack är ytterst oroväckande.
Samtidigt som dessa elever känner oro inför skolgången saknas det mer än tusen skolpsykologer ute i landets skolor. Många av dessa elever riskerar således att gå miste om stöd som de skulle kunna behöva. Nu är inte elevernas psykosociala hälsa ett ansvar för enbart skolpsykologer och elevhälsan. Det är ett ansvar för var och en som befinner sig i skolans värld, oavsett vilken position man befinner sig i. Det är därför särskilt oroväckande att Friends undersökning visar att eleverna inte känner sig trygga med skolans arbete för att motverka mobbing. Endast fyrtiotre procent av eleverna upplever att skolan gör tillräckligt för att motverka mobbning. Tjugonio procent vet inte heller vem som ansvarar för arbetet mot mobbning ute på skolorna. Lika allvarligt är att var tredje elev inte tycker att eleverna själva involveras tillräckligt i det mobbningsförebyggande arbetet.
Men det är inte bara de mobbade och kränkta barnen som behöver skolans stöd för att kunna känna att de mår bra i skolans värld. Även de elever som mår dåligt på grund av prestationsångest och pryl- och klädhets behöver stöd för att må bättre. Dessa drabbas också av en underdimensionering av elevhälsan och bristen på skolpsykologer.
Men det finns också andra slutsatser man kan dra av den undersökning som Friends tagit fram. En central slutsats blir att skolans värdegrundsarbete måste prioriteras högre än vad som görs i dag. Den forna skolministern Ingegerd Wärnersson insåg tidigt detta. De insatser som hon initierade under sin skolministertid borde nuvarande skolminister damma av och lyfta fram i ljuset igen. För vi kan inte låta var tredje elev i den svenska skolan må dåligt. Alla har rätt att känna sig trygga i skolans värld.