Efter valet kommer valen
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
År 2010 har varit extra hektiskt för oss som är politiskt aktiva. Det allmänna valet, demokratins högtidsdag, har inneburit många möten, först inom partiet för att mejsla fram program för de kommande fyra åren och för att planera vilka aktiviteter som ska genomföras. Sedan gäller det att vara ute och träffa medborgare, på gator och torg, i bostadskvarter eller på deras arbetsplatser. Samtalen är många och en av de absolut trevligaste delarna i det politiska uppdraget. För utan dessa samtal och intryck så tappar man fort fotfästet som politiker.
En valrörelse innebär också mycken tid vid datorn för att författa debattartiklar och förbereda sig för inför debatter med andra politiker. Det blir inte många timmar över för familjen och hemmet. Då valet väl är över och adrenalinhalten sänkts så kommer den stora tröttheten. Då vill man bara vila.
Men det blir inte mycken vila innan nya möten väntar, för nu ska platserna i alla styrelser och nämnder besättas. Det är en tid som i sig är spännande, i alla fall för oss som är aktiva, men som jag också ibland känner lite olust inför.
Fram till valdagen har vi gemensamt jobbat för våra idéer och värderingar. Vi har tillsamman tagit debatten med våra politiska motståndare. Efter valdagen får sig den gemenskapen ibland en ordentlig törn. Det finns alltid några partimedlemmar, i mitt eget parti men också i andra partier, som känner sig mer kallade än andra till åtråvärda platser. Får man inte som man själv vill kan man ju alltid inför media berätta om hur orättvist behandlad man är och vilken fantastisk kraft som väljarna kommer att missa.
Nu handlar politik, i allt, om förtroende. I det allmänna valet om förtroende för enskilda partier med dess program. I val till styrelser och nämnder om det personliga företroendet man har. Då menar jag inte självförtroende, som i sig är bra att ha, men det är inte tillräckligt och renderar inte självklart till en viktig post i en styrelse och nämnd. Förtroende skapas istället av vad man gör och hur man gör det. Det finns inga snabba "fixar" i det arbetet.
Kryssen då? Visar det inte vem som har störst förtroende? Nej, inte enligt min mening.
Det är svårt att dra slutsatsen att den som drivit en intensiv krysskampanj och därigenom också samlat på sig fler kryss än de som inte alls drivit någon krysskampanj, också skulle besitta ett högre förtroendekapital hos allmänheten. Och hur värderar man majoriteten av alla valsedlar, de som inte har något kryss alls. Jag kan bara konstatera att det svenska kryssystemet är en halvmesyr.
Ska kryssen bli en viktig faktor då viktiga poster ska besättas, måste det bli obligatoriskt att sätta ett kryss. Då vet alla, väljare och politiker, förutsättningarna. Låt oss också få möjlighet att sätta fler än enbart ett kryss. Att leda en kommun eller landsting är absolut ingen enmansshow. Det är ett lagarbete, och väljaren bör få möjlighet att sätta ihop det lag man tror mest på. Det är något att försöka förändra till nästa val.