Varje gång som Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, eller för den delen Anders Borg och Magdalena Andersson, möts i en debatt så lyfter man från moderat håll fram att Socialdemokraterna vill slå undan fötterna för de svenska ungdomarna på arbetsmarknaden genom den skattechock man vill genomföra i form av borttagandet av halveringen av arbetsgivaravgiften för ungdomar i åldrarna arton till tjugofem år.
När de moderata företrädarna beskriver reformen får man lätt den känslan att den gett stora sysselsättningspolitiska effekter och att ungdomsarbetslösheten skulle vara avsevärt högre utan denna insats. Men är det verkligen överensstämmande med verkligheten? För om Moderaterna hade rätt så skulle det vara ren idioti från socialdemokratiskt håll att avskaffa den och därigenom förstärka den svenska ungdomsarbetslösheten.
Den studie av reformens effekter som Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, tagit fram är därför ytterst intressant. IFAU konstaterar I sin rapport att halveringen av arbetsgivaravgiften för unga kostar omkring fjorton miljarder kronor. Enligt institutets beräkningar har reformen ungefärligen resulterat i ett tillskott på mellan fyra- och sextusen arbetstillfällen. Det betyder att varje så kallat ungdomsjobb kostar de svenska skattebetalarna en bra bit över en miljon kronor per jobb och år. Om regeringen i stället valt att använda dessa till nya anställningar inom vård, skola och omsorg skulle detta i stället ha räckt till ungefärligen trettiotusen årsarbeten.
Den slutsats som man måste dra utifrån de resultat som IFAU presenterar är att reformen är både dyr och ineffektiv. De fjorton miljarder som regeringen satsar på denna ungdomsreform hade kunnat ge betydligt större effekt om resurserna använts på ett mer effektivt sätt. Om bara var fjärde av de som skulle ha kunnat anställas inom offentlig sektor tack vare ett resurstillskott på 14 miljarder kronor varit ungdomar hade detta inneburit att sju och ett halvt tusen ungdomar fått jobb i stället för de maximalt sextusen som fått jobb nu. Hade inte detta varit bättre för de svenska ungdomarna?
Med den träffsäkerhet som reformen med halverade ungdomsarbetsgivaravgifter har så fungerar detta mer som ett förtäckt stöd till de arbetsgivare som redan har ungdomarna anställda. Och det blir inte fler ungdomsjobb bara för att skattebetalarna betalar en del av lönekostnaden för den grupp som redan är anställda. Skall samhället stimulera ökad sysselsättning så bör det snarare handla om stöd vid själva anställningstillfället för de som inte kunnat ta sig in på arbetsmarknaden av egen kraft. Särskilda insatser borde dessutom riktas till de grupper som har en särskilt svag ställning på dagens arbetsmarknad på grund av funktionsnedsättningar i olika former.
Den ”skattechock” som borgerligheten försöker skrämma svenska folket med handlar således enbart om att använda de resurser som staten har till sitt förfogande på ett bättre och mer effektivt sätt. Den fråga gemene man bör ställa sig är varför borgerligheten så envetet fortsätter med att framställa denna reform som framgångsrik och varför man inte omprövar sitt ställningstagande när man ser hur ineffektiv den i verkligheten är. För det finns så klart en anledning till detta, och den stavas röstfiske.