MARIA JACOBSON MARIA.JACOBSON: Dr Phil har skärpt sig

Jag har haft mina tvivel på Dr Phil. I viss mån har de skingrats efter några sjukdagar med mycket tv-tittande. I perioder har jag följ honom mycket noga - ett tag tyckte jag till och med att han kunde bli presidentkandidat. Han är omhändertagande och tydlig, nästan en landsfadersgestalt. Men för något år sedan sa han en massa dumheter om hur viktigt det var för män att axla en traditionell försörjarroll, ja han hängav sig åt att prisa stereotypa könsroller. Jag blev sur.

Men så. Nyligen handlade en show om hur viktigt det är att föräldrar stöttar transsexuella tonåringar om de vill genomgå en könskorrigering. Och häromdagen tog han definitivt ställning emot alla sorters homofobi. Han sa exempelvis att det inte finns någon forskning som stöder att barn i regnbågsfamiljer har sämre förutsättningar än barn i heterofamiljer. Han uppmanade också en mamma som äcklades av sin dotters bisexualitet att sätta sig på skolbänken och skaffa hbt-kompetens. Nu väntar jag bara på att han ska ta upp äktenskapsfrågan.

Dr Phil har skaffat sig kunskaper om hbt. Men jag börjar allvarligt fundera över bildningsnivån i de svenska storbolagens toppskikt. Återigen kan ett grovt misslyckande konstateras när det gäller att tillsätta kvinnor. När nya styrelser utsetts är det ett stort mansöverskott, 84 procent. I ledande positioner är endast 35 av 217 personer kvinnor. (SvD 100218) Gång på gång upprepar företagens representanter att man är emot kvotering därför att lämplighet och meriter är avgörande vid tillsättningar.
Kvotering och kompetens är ingen motsättning; har man exempelvis könskvotering utifrån två kön konkurrerar endast män inom kvoten män och kvinnor inom kvoten kvinnor. Inte heller när det gäller en annan metod för könsbalansering, positiv särbehandling, är kön en avgörande komponent. När två likvärdiga kandidater till en position finns väljer man den av underrepresenterat kön. Hur svårt kan det vara?
Medierna återger dessa felaktigheter år efter år, utan att ställa en följdfråga av typen: vet du vad kvotering betyder?
För några veckor sedan var jag med i en paneldebatt om kvotering; då handlade det om filmregissörer - ännu ett område med stark mansdominans. En representant från Filminstitutet sa sig absolut vilja har fler kvinnor - men att kvotering inte "känns bra". Tror någon att det "känns bra" med mansdominans?

Kvotering är en beprövad metod. Det finns fiskekvoter till exempel. Utsläppskvoter, handelskvoter, elkvoter, jaktkvoter och själva vårt statsskick är ett enda stort kvotsystem. Men könskvotering - nej tack, det "känns" inte bra. En annan invändning är att man i konsekvensens namn också bör kvotera utifrån andra diskrimineringsgrunder, som exempelvis sexuell läggning, funktionsnedsättning och etnicitet. Och det skulle bli krångligt.
Mångfald hyllas överallt - men när det kommer till att göra mångfald stupar det på känslomässighet, eller att det skulle vara besvärligt.
Tror någon att fiskekvotering är ett enkelt system? Eller att man skulle avveckla det på grund av att det inte känns bra?