Dolkstötslegenden om jobben

BORTFÖRKLARING. Så ser vi dolkstötslegenden ta form. "Avtalsrörelsen kan göra att Borgs jobbmål spricker", står det som rubrik över en analys i Dagens Nyheter. Texten förklarar att en kostsam avtalsrörelse kan ha knäckt alliansregeringens sysselsättningsambitioner. Det är förstås en för borgerligheten passande bortförklaring.

Piteå2007-11-26 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Orsaken till ett väntat misslyckande i arbetsmarknadspolitiken skulle alltså inte vara felen i regeringens politik utan alltför höga lönekrav från de fackliga organisationerna. Men det finns ett annat sätt att tolka utvecklingen. I Dagens Industri samma dag skriver Gunnar Örn:

 "Eftersom regeringen inte lyckats pressa ned "jämviksarbetslösheten" i Sverige kan den faktiska arbetslösheten inte sjunka särskilt mycket mer utan att inflationen tar fart."

Här är rubriken "Fiasko för Anders Borg".

Båda kommentarerna utgår från Konjunkturinstitutets (KI:s) senaste lönebildningsrapport.



Vad Konjunkturinstitutet säger där är att minskningen av arbetslösheten hittills i stort sett berott på den goda konjunkturen.

När konjunkturen viker nedåt kommer arbetslösheten att stiga igen till den tidigare nivån. De åtgärder som regeringen vidtagit har bara marginellt påverkat den långsiktiga arbetslöshetsnivån.

Och det är ju det saken gäller. Reinfeldt-regeringens arbetsmarknadslöfte var inte att jobben skulle öka när konjunkturen förbättrades utan att arbetslösheten skulle minska långsiktigt och uthålligt genom de förändringar som genomfördes.

På den punkten innebär KI:s rapport alltså ett klart underkännande av regeringens politik.



Sedan för Konjunkturinstitutet ett resonemang om hur årets avtal påverkar sysselsättningen. KI hävdar att med 0,6 procentenheter lägre genomsnittliga lönehöjningar 2007-2009 hade 50 000 färre varit arbetslösa. En intressant kalkyl, men dessvärre en tankelek som inte har mycket med verkligheten att göra

Den viktigaste invändningen är att återhållsamhet inte kunde garanteras på hela arbetsmarknaden. Bland LO-förbunden fanns en samordning och beredskap för ansvarstagande, men inte i stora tjänstemannagrupper.

Vad sådana skillnader i utgångspunkter kan leda till visade 2000-talet, då tjänstemännen drog ifrån genom löneglidning och personliga påslag och LO-förbundens löner halkade efter.

En samordning som ska leda till fler jobb måste ju gälla alla. Och så såg verkligheten inte ut i avtalsrörelsen 2007.



Konjunkturinstitutet har rätt i att det kan bli fler jobb om jämviktsarbetslösheten kan pressas tillbaka. Det kan bland annat ske om fler arbetslösa och sjuka får utbildning och kan återkomma till arbetsmarknaden. Men arbetsmarknadsutbildning är inget som regeringen Reinfeldt vill satsa på.

Så om arbetslösheten ligger kvar på hög nivå även 2010 får de borgerliga själva fullt ut bära skulden för det. De kan inte smita från sitt ansvar med hjälp av en dolkstötslegend.

Peeter Jaan-Kask

pjkask@telia.com
Läs mer om