Den som sett filmklassikern "Doctor Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb" med Peter Sellers i flera av huvudrollerna är bekant med historien om den paranoide brigadgeneralen Jack D. Ripper som initierar en kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Vad som i den filmen ter sig som en politisk kritik förmedlad med ett fiktivt scenario varvat med mästerlig komedi, är i själva verket inte särskilt långt ifrån verkligheten.
Kärnvapenkatastrofen kan verkställas av illvilja och galenskap. Det fick världen erfara i samband med de fasansfulla bombningarna av Hiroshima och Nagasaki i slutet av andra världskriget. Man bör också betänka vad terroristledare som Usama Bin Laden kan vara i stånd att göra om de kommer över kärnvapen - vilket Al Qaida försökte göra innan elfte september men misslyckades.
Kärnvapen riskerar också att brisera genom misstag, försummelser eller felberäkningar. Ett exempel är Norge 1995 när en fredlig raketuppskjutning för att studera norrskenet misstogs av ryssarna för att vara en amerikansk kärnvapenattack. Hade rysslands dåvarande president Boris Jeltsin agerat i enlighet med de ryska militärdoktrinerna så hade han tryckt på knappen i kommandoportföljen som han fick upplagd på skrivbordet, och följaktligen utlöst ett kärnvapenkrig. Det gjorde han inte. Men man kan fråga sig hur historien hade sett ut om han hade varit berusad vid tillfället? För när ett kärnvapenanfall registrerats så har den berörda statsledningen minuter på sig att avgöra om man ska besvara elden. Ett beslut som handlar om hundratusentals, kanske miljontals människoliv ska fattas inom en hisnande kort tid, under enorm stress och av ett fåtal människor. Oöverlagda avvägningar som ett resultat av förväxlingar, fallerande teknik eller bristande information kan därför få förödande konsekvenser. Rädda statsmän som förfogar över kärnvapen kan vara väldigt farliga, oavsett landets statsskick.
När USA och Sovjetunionen under terrorbalansens tid delade världen itu och stod med kärnvapenspetsarna riktade mot varandra så var kärnvapenhotet närvarande i de flesta människors medvetande. Det gav upphov till en folklig resning som resulterat i att kärnvapenbeståndet hittills halverats. Men efter kalla kriget tystnade kärnvapenfrågan och opinionen ebbade ut. När opinionstrycket minskade så veknade också makthavarnas nedrustningsambitioner. Få känner till att mer än 2000 kärnvapen i dag befinner sig i "stand-by"-läge och kan avfyras inom loppet av minuter och inom en halvtimme förinta mer än 500 miljoner människor. Samtidigt som det finns ytterligare
22 000 kärnvapen på lager, med en samlad kapacitet att förgöra allt liv på jorden flera gånger om. Ingen kan lova att dessa nukleära helvetesladdningar aldrig tas i bruk. Vad som däremot kan garanteras är ömsesidig och total förintelse när de väl används. Marginalerna är små, och de krymper i takt med att fler och fler stater skaffar kärnvapen eller gör ansatser till att göra det.
Därför behövs ytterligare ansträngningar och en ny resning mot kärnvapen. Jämte klimatförändringarna så är kärnvapnen i dag ett av de största hoten mot mig, dig, våra familjer och allt liv på jorden. Men precis som med klimatförändringarna så är det en risk som vi kan påverka och slutligen eliminera. Ett första steg vore att initiera en internationell konvention som förbjuder kärnvapen. I den frågan kan Sverige inta en ledande position och driva på processen. Ytterst så börjar arbetet mot en kärnvapenfri värld med DITT ställningstagande.