Jan Björklund vill att skolk ska skrivas in i betyget och påstår samtidigt att det på något sätt skulle få elever att upphöra med sin frånvaro. Jag undrar hur många elever han har mött som lyckas med höga betyg trots skolk och hur många elever som skolkat bara för att de kan. Inte bara har man tagit bort de meningar i läroplanen som talar om hänsyn till var elevs förutsättningar. Nej, Björklund verkar inte medveten om att elever har ett liv och en bakgrund utanför skolan. Orsakerna till skolk är lika många som de skolkande eleverna. Ofta är det elever som redan givit upp om att få bra betyg, eller betyg alls. Att införa skolket i betygen, oavsett form, skulle inte hjälpa dessa elever tillbaka till klassrummen. En stor del av skolkarna är inte frånvarande på grund av undermålig undervisning, konflikt med lärare eller för att de är lata, om än även dessa orsaker finns för frånvaron. En stor del av eleverna är rädda för klassrummen, korridorerna och till och med färden till och från skolbyggnaden. De som trakasseras dagligen och de som blir uteslutna genom "kamraters" tystnad är inte frånvarande på grund av bristande disciplin. De gör sina skrivuppgifter hemma, träffar lärarna då och då för muntliga prov, men i övrigt är deras närvaro obefintlig. De eleverna orkar inte med hårda ord, slag eller blickar längre utan vill skydda sig så gott de kan. Hur ska de som fortfarande kämpar för att klara undervisningen i trygghet av sitt hem kunna hålla motivationen uppe när det inte längre är deras kunskap som räknas, utan deras fysiska närvaro?
Björklund blir emotsagd på alla nivåer, även av barnneurologer. Vet Jan fortfarande bättre än dem? Kognitiva svårigheter, problematiska hemförhållanden, koncentrationsproblem och en hel drös av andra problem som inte uppmärksammas av skolan i tid är faktorer som får elever att se skolkandet som sin sista utväg. Barnneurologerna som skrev i Svenska Dagbladet menar, liksom jag gör, att barnens förutsättningar inte längre kan förbises när utbildningspolitiken utformas. När remissinstanser och våra skolmyndigheter alla är kritiska skyller han bort det som "dålig attityd". Hur kan forskning med flera endast ha dålig attityd, medan Jan Björklund påstår sig ha rätt, grundat på falsk fakta? Ströskolk tillika det stora skolket kommer inte att förbättras på grund av att det införs i betygen, vilket det inte heller gjorde för tio år sedan som Björklund vill påstå. Det är inte betygen som gör sig gällande, ej heller är det studiebidraget under gymnasietiden. Flera ungdomar skolkar även om dessa två fullständigt uteblir. Många gånger skulle deras betyg inte se annorlunda ut även om de var närvarande, för att problemen finns kvar oavsett.
Givetvis måste mobbningen och stödet för elever med svårigheter tas på större allvar med bättre mobbingplaner, mer aktiv personal och arbetet för en mänskligare skola får aldrig avstanna, men till dess - hur många hinner ta sitt eget liv för att de nu tvingas rätt i händerna på sina förövare?