Ibland kan jag förundras över hur människor ser på de politiska uppdragen i vårt samhälle, och framför allt kan jag förundras över hur synen på dessa skiljer sig från synen på andra uppdrag i vårt samhälle. För det finns en tydlig skillnad i synen på uppdragen. Så är det. Det går inte att komma ifrån.
Många gånger kan man i samtal få höra att det är viktigt med att få in nya, friska och oprövade personer på politiska uppdrag så att de inte är smittade av gamla synsätt och traditioner. Visst kan det finnas en poäng i det, och värdet av nya perspektiv är mycket stort. Det är jag den förste att hålla med om. Det är därför som jag så starkt propagerar för att det ska vara omsättning på de politiska uppdragen och att en enskild politiker inte ska upprätthålla ett och samma uppdrag under för lång tid. För att klara detta krävs ett ständigt pågående flöde av personer genom politiken.
Jag propagerar också starkt för att det ska kunna vara möjligt att gå in och ut ur politiken för att göra annat. Det ger värdefulla erfarenheter som är till stor nytta i politiken, och som kan bidra till att ge bättre beslutsunderlag. Det är till och med så att man från de politiska partierna borde uppmuntra sådant eftersom alla tjänar på detta. Den enskilde politikern behöver inte stanna i politiken under perioder när annat kanske känns mer meningsfullt bara för att man blir en föredetting om man en gång lämnar politiken och att du sedan är körd för all framtid från att komma tillbaka om du en gång lämnat den.
Detta handlar naturligtvis om politiken i stort, och sett till alla politiska uppdrag på en politisk nivå sammantaget. Typerna av uppdrag och vilken ansvarstyngd som följer med uppdragen varierar naturligtvis, och med detta också de kompetens- och erfarenhetskrav som bör ställas på den person som ska inneha uppdragen. Självklart skiljer det sig när det gäller vilka krav man ska ställa på en person som ska sitta i kommunfullmäktige och den som ska sitta som ordförande i en kommunal nämnd eller styrelsen. En ”vanlig” kommunfullmäktigeledamot behöver inte vara lika erfaren som kommunstyrelsens ordförande.
Det som allt mer har börjat breda ut sig är snacket om att man som ny politiker inte ska behöva göra några hundår inom politiken innan man får chans på de riktigt tunga uppdragen, utan att det ska prioriteras högre att man kommer in som en frisk fläkt från annat håll och med erfarenhet från annat samhällsengagemang. Och visst låter det fint och lovvärt. Men det finns en baksida på detta resonemang. Det är själva devalveringen av det politiska uppdraget och det hantverk som politiken också handlar om.
Vem skulle egentligen vilja bli opererad av en veterinär i stället för av en kirurg? Förvisso handlar det om operation som operation, men trots att de båda är hyperkompetenta så är de kunskaper och erfarenheter de bär på grymt olika. Eller skulle du vilja att den teoretiskt skolade arkitekten byggde huset du ska bo i? Han har ju förvisso teoretisk kunskap om hur ett hus ska byggas men han kan inte hantverket. Eller så kan flygvärdinna få flyga det plan som tar dig ut på din chartersemester.
Men inom politiken ifrågasätts nu alltmer värdet av erfarenheten av att veta hur en slipsten ska dras inom politiken. Detta handlar i grunden om ett uttryck för det politikerförakt som breder ut sig. Det verkar i gemene mans ögon närmast vara en belastning att ha lång politisk erfarenhet. Hoppar vi partiaktiva också på detta tåg så bidrar vi i högsta grad till att devalvera det politiska uppdraget och dess tyngd. Men då ska vi också låta oss opereras av veterinären och låta flygvärdinnan och flygkaptenen byta arbetsuppgifter med varandra.