LEDARE: Det viktiga samarbetet LO-SAP

<PilBlå>E</PilBlå> Wanja Lundby-Wedins tal till kongressen var det absolut mest uppskattade. Hon har dessutom förts fram som ett alternativ till att efterträda Göran Persson som partiordförande när den tiden kommer. Inte fel. En del gny har det förstås varit från LO-håll i olika frågor, som till exempel nivån på a-kasseersättningen, men det är mest krusningar på ytan. Självfallet ska LO slå vakt om de sina. När allt fler av förbundens medlemmar inte längre får den 80-procentiga ersättning som försäkringen ska garantera blir det förstås protester och krav på högre tak. Ett samarbete sker på olika nivåer mellan LO och SAP för att nå ut med det gemensamma politiska budskapet och för att nå ett så bra valresultat som möjligt 2006. Ett förhållande som förstås inte ger den borgerliga alliansen någon ro. Angreppen på grundläggande fackliga rättigheter har också blivit allt vanligare från det hållet. Det krävs avregleringar. Kollektivavtalen har hos många borgerliga politiker blivit ett rött skynke. Det påstås till och med på allvar från de värsta fackföreningsätarna, att LO, med sitt stöd och sina ekonomiska resurser, mer eller mindre köpt upp regeringen. "LO äger det socialdemokratiska partiet och köper dess röster", har det hetat. Visst befinner vi oss i förpostfäktningarna inför en tuff valrörelse, men någon måtta på tankeoredan får det vara. Det kan knappast vara något nyhet för de borgerliga partierna att LO alltid, och genom decennier, gett sitt stöd till socialdemokraterna. Något som skett utifrån den fackligt-politiska samverkan som varit en grundsten inom den demokratiska arbetarrörelsen. Och inget att skämmas för eller hymla med. Det hävdas också att LO:s medlemmar inte längre är partitrogna socialdemokrater på samma sätt som förr, men det är bara en myt. Fortfarande sympatiserar minst 70 procent av LO:s medlemmar med den socialdemokratiska politiken. Sedan är det en annan sak att kunna mobilisera alla dessa sympatier till en aktiv rösthandling på valdagen. Då¨handlar det om att regeringen för en framsynt rättvise- och välfärdspolitik och inriktar sig på att pressa ned arbetslösheten. Banden mellan LO och socialdemokraterna är av hävd starka. Dessa har stärkts under Wanja Lundby-Wedin ordförandetid. Dessutom bör kritikerna komma ihåg att beslut om ekonomiska bidrag och annat stöd till det socialdemokratiska partiet sker i demokratisk ordning på kongresserna, där medlemmarnas ombud säger sitt. Inget dribbel. Så länge en majoritet av LO:s medlemmar säger sig sympatisera med socialdemokratin och när man i demokratisk ordning röstar för facklig - politisk samverkan får alla som kritiserar samarbetet gärna fortsätta med det. Det gör snarare att den gemensamma fronten enas än splittras. LO och socialdemokraterna är båda grenar av samma arbetarrörelse. Det var LO som bildade partiet. Därför är också de grundläggande värderingarna gemensamma. De borgerliga partierna, ivrigt applåderade från arbetsgivarhåll, vill gärna begränsa fackets roll och inflytande. På olika sätt försöker man därför sätta in kilar mot detta grundläggande samarbete. Det kommer självfallet inte att lyckas. Det fackligt-politiska samarbetet i Sverige är unikt och en styrka i samhällsutvecklingen och kommer så att vara långt in i framtiden. Ett faktum som ingen borgerlig politiker lär kunna ändra på.

Ledare: Det viktiga samarbetet LO-SAP