Det tar tid ...
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På samma sätt som det tar tid att gå från ord till handling tar det tid att bygga upp ett förtroende, speciellt när det handlar om politiker som ska skapa ett förtroende bland befolkningen och sina väljare. Man skapar inte ett starkt förtroende bara över natten. Det tar tid.
Men att bygga upp något innebär också en risk, en risk att saker raseras och förstörs. Och när något raseras eller förstörs så brukar det inte kräva speciellt mycket tid. Något som tydligt märks inom politiken. När jag träffar unga människor och hamnar i diskussioner som har med politiska beslut att göra och varför det tar så långt tid innan besluten tas, så brukar jag alltid förklara politiken utifrån ett minne från min barndom, ett minne som fler av er säkert också kan relatera till. Jag brukar säga det att:
"Politiken tar tid. På samma sätt som det tar tid att bygga det där jättehöga tornet inne i rummet där de där smala, avlånga träklossarna fanns på dagis. Du vet det där jättehöga tornet som skulle bli det högsta och mest stabila torn som du någonsin skulle kunna bygga. Tiden går och du bygger på det där höga tornet och sen när du äntligen är färdig, lycklig över vad du åstadkommit, så kommer den där förskräckliga retstickan som bara vill jävlas och puttar till ditt torn. All den tid som du lagt på att bygga tornet var till ingen nytta alls, när du ser att allt bara faller samman i en hög på golvet". Precis så brukar jag förklara att politiken fungerar.
Men det är inte bara tiden i sig som kan relateras till min beskrivning. Många gånger får jag uppfattningen att äldre politiker, som byggt upp samhället de senaste åren, ser oss yngre politiker som retstickan som bara vill in och förstöra. Det behöver absolut inte vara så de äldre ser på oss yngre, men känslan av attityder som jag stött på under min tid som aktiv säger mig att det finns en viss sanning i det. Vi unga politiker med visioner och tankar kring hur vi vill utveckla politiken och i mitt fall utveckla socialdemokratin, möts ofta av ett litet motstånd från dem som vill göra på sitt sätt och på samma sätt som saker alltid har gjorts. Men tillsammans kommer vi aldrig kunna föra politiken framåt och vi kommer definitivt inte kunna utveckla och föra socialdemokratin framåt.
Att jag som ung politiker hela tiden möter äldre "erfarnare" politiker som hela tiden hänvisar till hur det var förr i tiden, saker som de redan testat men som inte fungerade då och att sådana saker inte skulle vara någon idé att testa i dag. Vad finns det egentligen för bevis på att det som inte fungerade för 30 år sedan, inte skulle fungera i dag? En fråga vi inte får svar på så länge äldre politiker inte vågar testa nya idéer eller återuppta gamla idéer för att testa dem i dagens samhälle.
Det är viktigt att låta unga människor komma in i det politiska arbetet när de fortfarande är unga. Väntar man för länge finns risken att den naturliga generationsväxlingen aldrig blir av.
Att inte få en naturlig generationsväxling kan enligt mig ses som ett hot mot demokratin. Vi behöver varandra för att dela med oss av erfarenheter och idéer. Vi behöver varandra för att öppna upp vårt annars rätt trångsynta sätt att se på saker. Vi behöver varandra, ung som gammal för att lära av varandra. Politiken måste spegla det samhälle vi lever i, kvinnor som män, ung som gammal. Det tar tid att skolas in i beslutsorganen. Det är inget man kan direkt från början. Det tar tid och vi måste hjälpas åt.