ROBIN ENANDER HOTMAIL.COM: Det sovande folket

Det Socialdemokratiska valnederlaget är ett faktum. Samtidigt är behovet av solidaritetspolitik större än någonsin. I Sverige har antalet ensamstående mödrar som hankar sig fram i fattigdom närapå fördubblats de senaste fyra åren. Var fjärde ung i Sverige är arbetslös och mer än 200 000 unga saknar bostad. De globala klassklyftorna tilltar. Klimatförändringarna accelererar. Arbetskraftsutsugningen består och intensifieras. Stora delar av Afrika utarmas genom ofördelaktiga handelsavtal och får igen en bråkdel genom det marginella biståndet - ett sätt för väst att legitimera rovdriften. En rovdrift som i Sverige personifierats av Carl Bildt efter hans insatser som dörröppnare åt Lundin Petroleum till det Sudanska folkmördarkabinettet. Dessa orättvisor är kännetecknande för det ohållbara kapitalistiska system som vi tillsammans lagt ner möda på att tämja och demokratisera i Sverige. Vi har gjort det genom att befästa en hållbar arbetsmarknadsmodell och genom ett framgångsrikt folkhemsbygge, där mänskliga behov och rätten till goda livschanser satts framför kortsiktiga marknadsintressen och vinstkalkyler.

I sin bok "Det sovande folket." argumenterar en 28-årig Fredrik Reinfeldt för att inga standardkrav över svältgränsen bör skattefinansieras. Samma tanke går nu igen med det symboliska uttrycket "välfärdens kärna". En kärna är ju inget annat än ett absolut minimum. Nu anser han sig nog ha väckt de sjuka och arbetslösa ur sin välfärdsslummer. I den av Reinfeldt svältfödda välfärdens Sverige har 33 000 förlorat jobbet inom vård, skola och omsorg. Svårt sjuka nekas ersättning och privata gräddfiler har smygöppnats inom vården för den som har pengar. Snacka om bryskt nyliberalt uppvaknande.

Moderaterna är ett parti som under hela 1900-talet byggt sin politik på ett systematiskt motstånd till välfärdskonstruktionen som de nu monterar ner. Men det är faktiskt tack vare den politik Moderaterna motsatt sig som vi inom loppet av ett sekel kunnat gå från att vara ett av Europas fattigaste länder till en spirande välfärdsstat. Många människor i andra länder lever i dag under liknande förhållanden som vi gjorde i fattigsverige och drömmer om att kunna göra samma resa som vi. Därför är det illavarslande att vi i Sverige nu tar vacklande steg tillbaka mot det utpräglade klassamhället. Gemensamma resurser omfördelas från skola, vård och omsorg, till skattesänkningar och förmögenhetsbidrag.

Minskade offentliga utgifter och lösare tyglar om marknaden leder inte till högre ekonomisk tillväxt och effektivitet. En generös välfärd, en omfattande offentlig sektor och höga offentliga utgifter är kännetecknande för de mest ekonomiskt och socialt framgångsrika länderna. Ett fungerande socialförsäkringssystem är centralt för en stabil välfärdsstat och forskning visar att det fungerar i särklass bättre i offentlig regi än i privat. Inte minst USA, med sitt privata tillika världens mest kostsamma sjukförsäkringssystem, är bevis för detta. Ändå säljer regeringen ut och avvecklar i riktning mot det amerikanska misslyckandet. I kontrast till högerns blinda tilltro till den osynliga handen erkänner socialdemokratin marknadsekonomins konstruktiva funktioner OCH dess skadliga avarter. Detta leder till slutsatsen att marknaden måste regleras och dess skadeverkningar avgränsas - en politik som gynnar alla, utom de som söker göra profit på andras bekostnad. Socialdemokratin har nu ett ansvar att blottlägga regeringens segregationspolitik och erbjuda en folkrörelseförankrad, framåtblickande vänsterpolitik som svar.