Alliansregeringen har snart funderat i åtta år på hur man ska få fart på jobben och ekonomin. Detta allt medan ojämlikheten i samhället ökat. Klyftorna har blivit synligare i Reinfeldts Sverige.
Det gäller inte bara löneskillnaderna utan också jobben varför inte lagstifta om rätten till heltidsarbete. Återupprätta dessutom en rättvis a-kassa för dem som ändå tvingas deltidsarbeta. Det är framför allt kvinnor som drabbas.
Servicesektorn och merparten av den offentliga sektorn har de sämsta arbetsmiljöerna. Kvinnor dominerar. När långtidssjukfrånvaron analyseras visar det sig, föga överraskande, att det är kvinnor som kommer i kläm.
Alliansregeringen borde anstränga för att lyfta fram jämställdhetsfrågorna. Det finns mycket att göra, men regeringen är passiv och hoppas tydligen på att marknadskrafterna ska lösa alla problem.
Detta medan allt fler kvinnor och ungdomar i sin vardag tvingas till jobb som springvikarier, timanställningar och deltider istället för de heltider som så många inom vård och omsorg.
Löneskillnaderna växer. Någon borde sätta ner foten, men det går förstås inte när regeringen alltid står på marknadens sida.
Och hur har alliansen tänkt sig att de deltidsarbetande kvinnornas framtida pension ska se ut? Det handlar också om ensamstående , där möjligheten till heltid är begränsad, men alla måste vi en framtid ha en pension som det går att leva på. Inte ett pensionärernas A-och B-lag.
Ett rättvist samhället behöver starka och robusta trygghetssystem. Därför är det inte märkligt att allt fler kvinnor med märkliga anställningsförhållanden är djupt oroade för sin framtid.
Det som hänt är dessutom att visstidsanställningarna gått upp i åldrarna. Tidigare var de vanligast bland dem som kom ut på arbetsmarknaden i 18-20-årsåldern. I dag är det inte ovanligt att personer över 30 år, ännu äldre, har tillfälliga jobb.
När man är ung går det kanske att hanka sig fram mellan tillfälliga jobb, men när man blir något äldre vill man ha trygghet i anställningen och stabilitet i tillvaron.
Idag är det dessutom enkelt för en arbetsgivare att avskeda ungdomar. Det finns möjlighet till provanställningar i sex månader, vilket innebär att en ungdom när som helst under en provanställning kan förlora jobbet. Ett förhållande som framförallt oseriösa arbetsgivare satt i system.
När det tidsbegränsade jobbet är slut gäller det att hitta något nytt att göra. Det blir svårt att få fason på tillvaron i en sådan otrygg tillvaro. Till detta ska läggas att det är svårt för människor att få fason på tillvaron. Dessutom blir det svårt att till exempel få ett banklån för att fixa en dräglig bostad och flytta hemifrån.
Högerregeringen ligger pinsamt lågt i denna fråga. Sannolikt av rädsla att åter göra bort sig. Inte en susning om hur man ska få fart på arbetsmarknaden, och stödja dem som hamnat i arbetslöshet.
Det handlar om vilja och politisk fingertoppskänsla. Om högerregeringen någonsin haft en sådan har den sedan länge gått förlorad liksom förtroendet för duon Reinfeldt/Borg. Därför ser det också illa ut för en borgerlig regering efter den 14 september. Ett gott tecken.