Hur skulle då en slagkraftig ledning för det socialdemokratiska partiet kunna se ut? På ledarsidan lyfte vi redan inledningsvis fram Mikael Damberg som en av favoriterna till ny partiledare. Skulle man inte våga genomföra generationsskiftet nu direkt skulle Jan Eliasson vara en bra övergångskandidat. Som processen utvecklats finns bara en väg att gå om partiet ska kunna återvinna väljarnas förtroende. Det är att visa på en genomgripande förnyelse. Partiet måste i detta läge därför visa att man vågar tänka nytt och har modet att pröva nya vägar i politiken. Mikael Damberg är en person som har de egenskaper som behövs. Han har det analytiska djup som partiet så väl behöver, samtidigt som han har den slagkraft som behövs för att kunna möta Reinfeldt och Borg i debatten.
När det gäller posten som ordförande i den programkommission som ska ta fram nästa partiprogram är förra miljöministern Lena Sommestad given. Hon har en ideologisk förankring som, i kombination med hennes förmåga att sätta in den socialdemokratiska ideologin i en levande verklighetsbeskrivning och utifrån denna analys peka ut en vision för samhällsbygget och de vägval partiet måste göra för att ta sig dit, gör henne väl kvalificerad för uppdraget.
Som ny partisekreterare är drömkandidaten alla kategorier Ulrica Messing men tyvärr är hon nog inte ännu beredd ta steget tillbaka till politiken. Men hon skulle vara som klippt och skuren för uppdraget. Hennes förankring ute i landet skulle kunna fungera väl ihop med stockholmaren Mikael Dambergs förankring i storstäderna.
Ett mycket slagkraftigt alternativ till Messing om hon framhärdar i sitt nej skulle vara Ylva Johansson. Hon har det strategiska tänkande som behövs. Men Johansson skulle mer behövas som arbetsmarknadspolitisk talesman inne i riksdagen. Därför blir mitt val Tomas Eneroth, med sin långa erfarenhet av partiarbete och sin erfarenhet från flera tunga utskott i riksdagen har han den erfarenhet som behövs. Att han dessutom kommer från landet talar inte emot honom precis.
På posten som ekonomisk talesperson behövs verkligen ett byte. Förtroendet för partiets politik ligger ljusår efter förtroendesiffrorna för Anders Borg och regeringens politik. Att fortsätta i samma hjulspår som tidigare är ingen lysande utgångspunkt för att kunna återvinna förtroendet på den ekonomiska politikens område. Här har vi en lysande kandidat i Leif Pagrotsky. Hans analyser av den ekonomiska politiken är knivskarpa. I breda väljarlager uppfattas han som ytterst trovärdig och han har även ett tilltal som kan matcha Anders Borg i de ekonomiska debatterna. Det skulle kännas som ett mycket spännande val och signalerar starkt en nystart på detta område.
Thomas Östros skulle i ett nytt ledningsteam för socialdemokratin kunna axla ansvaret som ny gruppledare i riksdagen. Han har den pondus som behövs för att kunna samordna den socialdemokratiska oppositionspolitiken där. Det behövs verkligen om Socialdemokraterna ska kunna vara med och definiera den analys av samhället som ligger till grund för väljarnas verklighetsbild och som sätter ramarna för den politiska debatten.
Som ni ser är det många bitar som ska passa ihop i det pussel som valberedningen till slut ska få ihop. För vi får verkligen hoppas att valberedningen inte bara fokuserar på den centrumbit som formellt fattas i dagsläget i och med Mona Sahlins avgång. Pusslet är större och måste bli komplett om Socialdemokraterna ska kunna vända den motvind man befinner sig i till medvind inför valet 2014. Om valberedningen ska klara det krävs ett stort mått av mod. Det återstår att se om det modet finns hos valberedningens ledamöter.