Det kunde varit en s-reform
SKATTER. Förmögenhetsskatten har varit dömd länge. En skatt som betalas av personer som har en viss sorts förmögenhet, men inte av de med andra tillgångar inbjuder till kritik om godtycke.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Det är därmed den skatt som ger störst möjligheter för personer med starka resurser att med hjälp av laglig skatteplanering helt undvika skattskyldighet för en stor del av underlaget", skrev skattebasutredningen, ledd av förre LO-ekonomen P-O Edin.
En sådan skatt - oavsett dess meriter vad gäller omfördelning mellan inkomsttagare - är helt enkelt inte bra.
P-O Edins slutsats var att antingen borde skatten breddas så att den gällde alla tillgångar, vilket knappast var möjligt, eller avskaffas helt.
Edin föreslog att förmögenhetsskatten skulle ingå i ett större skattepaket där olika skattelindringar och skatteskärpningar byttes mot varandra. Poängen var att höginkomsttagarna skulle betala sina egna skattesänkningar.
Liknande ideer framfördes av industrimannen Carl Bennet och förre Metall-ordföranden Göran Johnsson som samarbetade i gruppen "Framtid för svensk industri".
Det gjorde de för att förmögenhetsskatten spelar roll. Inte så att miljarder strömmar in i landet när den avskaffas, som nu påstås, men att det ändå på marginalen skapar ett bättre näringsklimat Nu avskaffar den borgerliga regeringen förmögenhetsskatten, men gör det på sina egna villkor. Det blir inte höginkomsttagarna som får betala sina egna skattesänkningar. Merparten ska istället vanliga skattebetalare stå för. Man kan säga att socialdemokratin försatte ett tillfälle att göra en reform på sina egna villkor.
Mer taktiskt lagda personer tycker kanske det är bra att en borgerlig regering avskaffar förmögenhetsskatten för då behöver inte socialdemokraterna klä skott för kritik om detta. Istället kan man attackera den borgerliga regeringen för att den gynnar de rika.
Och visst är mönstret i den borgerliga skattepolitiken tydligt. Det pratas mycket om sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare, men i praktiken får de med höga inkomster störst skattesänkningar.
Men varför tog inte socialdemokratin chansen att göra om skattesystemet efter eget huvud? Först när Pär Nuder tog över finansministerposten 2004 började man tala om en skattereform.
Det är på något sätt typiskt för de trötta sista Persson-regeringarna att man inte vågade driva en sådan het fråga. Ingen i de socialdemokratiska leden skulle naturligtvis jublat över om förmögenhetsskatten tagits bort.
Men om man fört ett ärligt och öppet resonemang om ett skattepaket där höginkomsttagarna betalade sina egna skattesänkningar så hade väljarna både förstått och hållit med.