BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: Det ideella engagemanget

Vårt svenska demokratiska samhällsbygge vilar på det ideella engagemangets grund. Det kan låta stort och svulstigt, men handlar om något som finns nära oss i vår vardag och som vi alltför ofta tar för givet. Det handlar om allt det engagemang människor lägger ner inom föreningslivets alla delar, i idrottsklubben, Röda Korset, PRO, ABF, S-föreningen etc, om alla de människor som lägger ner massor med tid och energi för det de brinner för. Det handlar om att vara ledare i någon organisation, om att sälja lotter och baka bullar för att få in pengar till verksamheten eller om att sitta i styrelsen för en förening. Helt enkelt vara aktiv.
Det är här demokratin formas i grunden och människor skolas i demokratiskt arbete. Men vad är det då som håller på att hända? Föreningar har allt svårare att hitta människor som vill vara ledare eller sitta i styrelsen. Det blir allt svårare att få människor engagerade i att få in pengar till föreningen. Det blir hela tiden färre människor som engagerar sig ideellt, och detta fåtal hittar vi överallt. Vad beror det på?

Kan det vara så att det liv vi lever i dag gör att vi inte orkar? Kanhända, men det kan inte vara hela förklaringen. Dygnet har fortfarande tjugofyra timmar som vi kan fördela till jobb, vila och fritid. Det handlar om hur man prioriterar. Och om vi prioriterar det ideella lägre än tidigare så måste det finnas en annan förklaring till detta.
Handlar det om att föreningslivet inte är lika populärt som förr? Nej, inte alls, i alla fall om man ser till deltagande i olika aktiviteter. Visst finns det områden där intresset dalat, exempelvis viljan att vara med i politiska organisationer. Men i övrigt är föreningsaktiviteter mycket populära.

Nej det måste handla om "nånannanismen". Ett slags passivisering av människan. Vi har invaggats i någon falsk föreställning att det alltid finns någon annan som ställer upp och att man själv inte behöver dra sitt strå till stacken. Är läget så illa är det alarmerande. Om människor slutar att engagera sig ideellt så kommer våra folkrörelser att dö ut. Dessa rörelser där vi fått vår skolning i demokratiska principer, där vi lärt oss att skapa själva och inte sitta som fågelungar som väntar på att bli matade. Där vi sett att vårt samhälle går att påverka, och att det lönar sig att engagera sig.

Om "nånannanismen" växer sig starkare så kommer mycket av vår folksjäl att gå förlorad. Hur ska vi då kunna klara den långsiktiga demokratiska skolningen av kommande generationer? Ska det bli som exempelvis i USA att politiken blir något slags elitprojekt som inte berör vanligt folk i allmänhet utan deras insats blir att rösta en gång vart fjärde år. Ska hela vårt föreningsliv slås sönder bara för att du och jag inte ids engagera oss? Är det en sådan framtid vi vill se?
Eller ska det som i dag sköts av ideella krafter bli en köp-säljmarknad där proffs säljer de tjänster vi vill ha utförda och där endast den som har råd att köpa får vara med? Fundera över det ett tag innan du åker snålskjuts på andra ideellt engagerade nästa gång utan att bjuda igen i form av eget engagemang någonstans. Vi behövs, både du och jag, om vårt föreningsliv ska kunna överleva.