Det är roligt att vara skribent när man hittat ett ämne som uppenbarligen berör och man får respons på det man skriver. Så var det uppenbarligen med min ledare om bensinpriset. Men det intressanta var att man inte reagerar på det som är huvudpoängen med ledaren, det vill säga att jag tycker att man ska kompensera dem som är tvingade att använda bilen men att de som har valmöjligheten att åka kollektivt ska få betala notan fullt ut.
I stället kommer de flesta in på en diskussion om vilket politiskt block som kommer höja bensinpriset mest. Signaturen "stensture", som i vått och torrt försvarar alliansen, skriver till exempel följande: "Det här är bara en försmak på vad komma skall om sossarna vinner nästa val tillsammans med miljönissarna. MP kommer att kräva miljöministerposten och då ska bensinpriset upp till minst 30 kr/ lit., det här har de lovat och kommer att hålla. Då kan vi vinka adjö till Arjeplog, Arvidsjaur och andra småorter, för då går det inte längre att leva där. Tänk på vilka matpriser de kommer att få eft.som transportkostn ökar. Nä låt oss aldrig någonsin rösta in MP i nån ledande ställning, för det överlever vi aldrig."
Signaturen "I.berg" skriver: "Miljö-partiet är den störste ’boven’ / när det gäller att avfolka landsbygden. Samtidigt bor å verkar de flesta i storstäderna, å har inte en susning om Norrlandslänen bistra verklighet. Både geografiskt, ekonomiskt, utan står där å propagerar för sina förnyelsebara uppenbarelser, som i verkligheten ingen överhuvudtaget kommer att använda. De är åt H-vete för dyra, både framställa, köpa ..."
Naturligtvis finns det då de på den andra kanten som kontrar, till exempel signaturen "Hoffe" som skriver: "stensture! Kasta inte sten i glashus, dina alliansvänner lovade sänkt bensinskatt inför valet men istället har de höjt bensinskatten varje år!"
Det intressanta är att ingen av skribenterna vill eller vågar diskutera själva grundproblemet. Jag har också fått kritik för att jag inte tar upp det tydligare i min ledare, men det har jag gjort i tidigare ledare, och med ledarsidor är det ibland som med Bibeln. För att kunna tolka texterna på rätt sätt måste man låta text tolka text. Tillsammans ger de en bättre förståelse av innehållet och kompletterar varandra så att man kan förstå det yttersta budskapet. Att jag inte i klartext i den här ledaren skriver att jag är övertygad om att vi måste ställa om vår energiförsörjning innebär inte att jag förnekar detta behov. Tvärtom så är jag övertygad om att förra språkröret i Miljöpartiet, Maria Wetterstrand, har rätt när hon hävdar att det är de som är mest beroende av bilen som kommer drabbas hårdast om vi inte driver på utvecklingen av alternativa drivmedel genom en prispolitik som fungerar som en katalysator i omställningsprocessen. Under tiden handlar det om att kompensera de som inte har några alternativ till bilen och som drabbas orimligt hårt.
Det går nämligen inte att sticka huvudet i sanden och låtsas som att ingenting händer om jag blundar. Oljan är en ändlig resurs och om efterfrågan på oljebaserade produkter inte sjunker så kommer priset enligt marknadsekonomiska lagar att fortsätta skjuta i höjden. Är det något vi stillasittande ska acceptera eller ska vi aktivt försöka komma bort från denna rävsax som vi annars sitter fast i? Löser vi problemen genom att gräla om vilket parti som kommer höja miljöskatterna på oljebaserade drivmedel mest?