Årets avtalsrörelse är inne i ett avgörande skede, och den första stora striden står på handelns område. Förhandlingarna mellan arbetsgivarorganisationen Svensk Handel och fackförbundet Handels kärvar ordentligt. Svensk Handel har ensidigt strandat förhandlingarna och vill att Medlingsinstitutet ska gå in och medla. Handels vill fortsätta förhandlingarna eftersom man är beredda att förhandla utifrån sina utgångskrav. Svensk Handel är däremot inte beredd att rucka något på sitt bud.
Handels ordförande Lars-Anders Häggström säger i ett pressmeddelande: "Svensk Handel har inte tagit sitt ansvar. De har tydligt markerat att de inte är beredda att förhandla. Vi har varit beredda att förhandla utifrån våra krav, men de har hela upprepat sitt ursprungsbud som ett slutbud. Det går inte att förhandla när motparten inte vill"
Häggström kommenterar även frågan om medlingsinstitutets inblandning på följande sätt i ett annat pressmeddelande: "Vi vill stå upp för den svenska modellen och sluta ett avtal utan inblandning av tredje part". Han fortsätter med att kommentera Medlingsinstitutets uppmaning till parterna att återgå till förhandlingsbordet på följande sätt: "Det är vi helt beredda att göra, men Svensk Handel har uppenbarligen inget intresse av att förhandla självständigt med oss. Nu ligger ansvaret hos dem att se till att vi kan återuppta förhandlingarna. Vi är beredda att sätta igång så fort Svensk Handel är redo."
Det är uppenbart att Svensk Näringsliv inte är beredda att låta något av sina medlemsförbund sluta avtal på en högre nivå än vad industriavtalets märke ligger på. Detta är i förlängningen ett hot mot hela den svenska lönebildningsmodellen, och detta kanske är den underliggande strategin för Svenskt Näringslivs agerande. Om man låter industriavtalets kostnadsmärke bli ett övre tak för andra avtalsområden så kommer löneökningstakten per definition att hållas nere.
De stora förlorarna i en sådan lönebildningsmodell är de kvinnor som befinner sig i kvinnodominerade yrken, främst inom handel, restaurang och offentlig sektor. Dessa yrkesgrupper skulle i kronor och ören alltid komma att halka efter de betydligt mer välbetalda industriarbetarna eftersom procent på högre lön ger högre påslag i kronor och ören än samma procentpåslag på en lägre lön. Detta är enkel matematik.
Förstärkningen av befintlig lönestruktur blir än tydligare om man betraktar den löneglidning som brukar ske inom olika kollektiv på svensk arbetsmarknad. Lite förenklat kan man säga att män inom mansdominerade yrken fått omkring dubbelt så stor löneglidning som kvinnor fått. De felavlönade kvinnorna blir alltså dubbla förlorare i den modell som Svenskt Näringsliv eftersträvar. Det är uppenbarligen så att underbetalda kvinnor inom handel, restaurang och offentlig sektor som ensamma ska bära ansvaret för att inte försämra svensk exportsektors konkurrenskraft, och vinsterna av detta ska tillfalla männen.
Om vi vill förändra lönestrukturen på svensk arbetsmarknad måste man våga låta vissa få mer i kronor och ören, och andra måste stå tillbaka. Sveriges felavlönade kvinnor kan inte räkna med stöd från Svenskt Näringslivs sida i denna fråga. De ska i bästa fall få samma procentpåslag som de välbetalda männen inom industrin.