"Jag har blivit fostrad att se det vackra i människor. När jag kom hem och lite slarvigt kommenterade folk sade alltid mamma att man ska se till det som är vackert. Varje människa har något som är vackert. Man kan få titta lite extra hos en del för att se det. Men alla har något som är vackert."
Orden ovan är hämtade från fredagens intervju i Skavlan med Margot Wallström, och visst har Margot, eller snarare Margots mamma, rätt i att man ska försöka se till det goda hos varje människa. Tanken sammanfattar på något sätt essensen i den människosyn som formar den socialdemokratiska ideologin och det sätt som vi försöker forma dagspolitiken på.
Låt mig ge några exempel som tydliggör hur vår positiva människosyn gör att vi hamnar i andra slutsatser än våra meningsmotståndare. I huvudledaren här bredvid tar jag upp arbetslinjen och den arbetsmarknadspolitik som regeringen för. Utifrån våra skilda sätt att se på människan så blir den medicin som vi ge till patienten olika. Vi som väljer att fokusera på det vackra i varje enskild människa är övertygade om att arbetsmarknadspolitiken måste handla om att ge varje enskild individ de förutsättningar och det stöd som behövs för att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Vi erkänner visserligen att det finns undantag i form av människor som försöker hålla sig undan från arbetsmarknaden. Men de är just undantag. Undantag som inte får orsaka att alla andra straffas med försämrade villkor. På andra sidan ser man i stället att människor behöver "motiveras" genom att staten håller ett fast grepp om piskan. Med hårda nypor kommer "viljan" att göra rätt för sig att höjas.
Ett annat exempel som är skrämmande tydligt är hur mycket vi skiljer oss åt i synen på alla de ungdomar som inte klarar av att fullfölja dagens gymnasieutbildning. När vi ser ungdomar med potential att klara de teoretiska inslagen i utbildningen med rätt stöd från skolans sida, om nu skolan får tillräckligt med resurser för att klara uppdraget, så ser utbildningsminister Jan Björklund omotiverade elever som det inte är värt att satsa resurser på för att ge dem den teoretiska grund som i dag är nödvändig på svensk arbetsmarknad. När vi socialdemokrater ser att människor senare i livet kan vilja fylla de utbildningsluckor man har för att kunna öppna nya dörrar i livet, och därför vill satsa på vuxenutbildning ser man på andra sidan människor som valt att försätta sina tidigare chanser och som inte är värda en andra chans på samhällets bekostnad.
Visst är skillnaderna hårdragna och extrapolerade, men de saknar inte relevans om man ska analysera det politiska läget i Sverige. Men borgerligheten håller nog inte med. Om man nu ska försöka se det vackra i deras tankar, vilket man måste försöka göra, så måste det nog bli att de gör det som de verkligen tror är rätt och riktigt och att de i grunden tror att de gör gott för Sverige. Men då har jag gått långt för att se det vackra i politiken. Det är dock mycket lättare att se det vackra hos enskilda borgerliga politiker. De brinner också för en idé och är beredda att kämpa för den, och de offrar också mycket av sig själva i kampen för att göra skillnad för andra. Det är värt all respekt. Men visst önskar jag att borgerliga politiker inte vore så framgångsrika. För jag vill ju se ett helt annat Sverige än vad de vill. Jag vill se ett Sverige växa fram som ser till det vackra hos människor.