Det gäller att hålla hårt i plånboken
EKONOMI. Svenskarnas tro på den framtida ekonomin är minst sagt svag, men inte bara det. företagen tror också på sämre tider. De dystra prognoserna får dessutom stöd av Konjunkturinstitutet (KI). De mörka molnen på den svenska ekonomiska himlen är många.
Finansminister Anders Borg har det förhoppningsvis bra under semestern, men han måste snart agera. Alla ekonomiska pilar pekar ner, medan regeringen håller andan och hoppas på det bästa.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hushållen håller igen. Inflationen är fortsatt på väg uppåt. Allt medan räntan fortsätter att stiga.
Människor håller i plånboken och på sikt finns krav från fackföreningsrörelsen att kompensera sig när det visar sig att den reallöneökning man räknat med försvinner på hälleberget. Dystert. Inte minst för alliansregeringen som ständigt pratar om den goda svenska ekonomin och fortsätter med sina skattesänkningar.
Problemen hopar sig för finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin. Statsminister Reinfeldt tycks befinna sig på en egen planet. Det dukade bord Göran Persson lämnade efter sig är snart förskingrat.
I detta läge ökar trycket på att riksbanken ska fortsätta höja styrräntan. Både Sverige och vår omvärld har drabbats av inflationsfrossa. I juni var inflationen i Sverige 4,3 procent, men har ökat till minst 4,8 sedan dess. Den högsta på 15 år. Nu är det fortfarande långt till det tidiga 1990-talets höga inflationsnivåer, men det gäller att mota Olle i grind. Finansminister Anders Borg har ansvaret. Bara som en påminnelse; i februari 1991 låg inflationen på dryga 13 procent för att några år senare vara nere på låga två procent. Mycket tack vare Göran Perssons hårda nypor. Förhoppningsvis slipper vi i en framtid se en inflation på dryga tio procent. Fyra procent är nog så oroande.
Inflationen gör att köpkraften urholkas och att hushållen håller hårdare i plånboken. Nu är det inte bara bensin som blivit dyrare utan allt från el till livsmedel. När vardagsvarorna blir dyrare blir också människor bekymrade. Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen under 2008 pekar på halverad tillväxt och fördubblad inflation. Allt medan finansminister Anders Borg sitter med armarna i kors och avvaktar utvecklingen. Nog borde något göras. Allt kan inte skyllas på de globaliserande krafterna.
För alliansregeringen kan den snabba konjunkturnedgången, parad med ökad inflation bli ett sett trovärdighetsproblem. Förtroendet till alliansregeringens ekonomiska politik lär urholkas. Riksbanken kan inte ensam lösa upp det strukturella problem som drabbat svensk ekonomi. Detta även om en stor del av inflationstrycket är importerat.
Regeringen har självfallet ett ansvar.
Det var inte alltför länge sedan som styrräntan var rekordlåga 1,75 procent. Nu talas det om att styrräntan inom ett halvår kommer att ligga någonstans på minst 4,75, ja, kanske 5 procent.
De små räntehöjningar vi hittills sett är till för att inflationen inte dra ska iväg för snabbt. Samtidigt har inte riksbanken möjlighet att styra ekonomin på annat sätt än med en aktiv ränte- och penningpolitik, men om inflationen fortsätter att dra iväg krävs också politiska beslut, som kanske inte är populära. När fyra partier ska samsas kan det bli problem.
Dagens verklighet är att tillväxten krackelerar och att arbetslösheten ökar. De flesta experter menar att konjunkturen, och därmed tillväxten, kommer att bromsas upp ytterligare under resten av året. Inte minst med tanke på utvecklingen i USA. Fortsatt höga priser, konjunkturnedgång och aktiemarknadens kräftgång påverkar människor och därmed hela ekonomin.
Risken är därför att spiralen uppåt för räntan kommer att fortsätta.