Opinionsmätningar är ingen sanning. Det behöver vi påminnas om ibland. Men de är i alla fall en indikator på hur opinionsvindarna blåser i landet, och ger framförallt en fingervisning om dagsformen för de enskilda partierna. Det är därför intressant att DN/Synovates senaste opinionsundersökning placera fyra av de åtta riksdagspartierna under fyraprocentsspärren.
Att Kristdemokraterna och Centerpartiet sedan ett bra tag har legat och hängt på gärdsgården är ju allmänt känt. Det kostar
uppenbarligen på att vara stödparti till det allsmäktiga och självgoda Partiet i alliansen. För
Moderaterna dominerar ju verkligen scenen på den borgerliga sidan och verkar inte ta på sig någon Bamse-roll som värnare av de små runtomkring sig.
Det är alltså inte lätt att vara liten. Det är svårt att komma fram i det mediebrus som råder i dag. Men framförallt så beror detta på att man har en otydlig profil och inte uppfattas som relevanta i den politiska diskussionen. För Centerpartiet så handlar det ju om att det i dagens politiska läge är ganska ointressant med en liten blåare kopia av Moderaterna. Ett parti som mest gör sig till försvarare av alliansen och som lojalt raderar ut den egna profilen och den egna politiken. Det är också värt att notera att de tre partiledarkandidaternas profileringsförsök inte renderar något genomslag i opinionen, trots att partiet fått ett medieutrymme som är större än vanligt. Det är inget bra utgångsläge för den som slutligen går segrande ur striden.
Kristdemokraterna gör lite mer tappra försök att lyfta fram den egna politiken och ta strid för sina profilfrågor. Ett exempel är den nu så aktuella restaurangmomssänkningsdebatten där den kristdemokratiska riksdagsledamoten Bengt Germundsson tydliggjorde grunderna för det kristdemokratiska motståndet genom att ställa sig frågan om det är bättre med sänkt pris på löjrom och champagne på krogen, eller om det är viktigare att satsa på bättre villkor för de som har det sämst? Tyvärr lär väl Kristdemokraterna bli överkörda - som vanligt. Och som traditionen bjuder så kommer de snällt att svälja detta och rätta in sig i alliansledet utan större protester eller motstånd. Annars kanske man inte får ta del av smulorna från moderaternas bord.
När det gäller Vänsterpartiet så är det första gången som partiet hamnar under fyraprocentsspärren i en mätning från Synovate. Detta hör nog samman med den osäkerhet som partiledarfrågan väcker. Kommer man att införa ett delat ledarskap eller kommer man att välja en partiledare? Och vem eller vilka kommer att ta makten i detta parti. Osäkerheten är så pass stor att detta nog påverkar opinionssiffrorna. En annan förklaring är nog också att Socialdemokraterna med Juholt som frontfigur förmår ta tillbaka väljare från Vänsterpartiet som man tidigare tappat till partiet.
Förklaringen till Sverigedemokraternas låga opinionssiffror står nog att finna i partiets minst sagt otydlighet i relation till vansinnesdåden i Norge. Vi är nog många som upplever att vi inte vet om partiet riktigt på allvar tog avstånd från Breivik och hans dåd, eller om man höll med Breivik i hans grundläggande samhällsanalys.
Oavsett förklaringarna bakom de enskilda partiernas siffror kan man med lätthet konstatera att det inte är lätt att vara liten i svensk politik. Det är svårt att nå ut med sin politik och framförallt är det svårt att få genomslag för sin politik.