Det är ingen hemlighet att jag inte är nöjd med regeringens politik, och förändringarna har under de första åren med en Moderatstyrd regering klubbats igenom i ett rasande tempo, resultatet blir inte alltid så bra. Till och med regeringen själv känner nog att hastverket med sjukförsäkringen inte riktigt blev vad man tänkt sig. Det kan låta konstigt men trots min position känner jag ibland mig maktlös. Särskilt när samtal och mejl av förtvivlade människor strömmar in.
När nära och kära emellan åt hissar varningsflaggan och undrar om jag verkligen orkar, tänker jag ibland på om jag gör rätt. All den tid som jag lägger ned, vad blir av den? Gör jag skillnad? Det är inte så ofta det finns något mätbart, något att ta på, av allt jag gör. Det enda som syns är en fullbokad almanacka och en e-post som är som en hydra. Kapar man ett huvud, poppar det upp fyra nya.
Ledamotsuppdraget är mångfacetterat, och svårt att värdera och mäta prestation. Jag antar att det är därför som journalister älskar att jämföra hur många motioner varje ledamot lägger för att bedöma hur "duktiga" vi är. Motionerna är i sanning en ganska liten del av det totala arbetet i riksdagen, och i slutändan inte allt för många som går igenom, så det säger egentligen väldigt lite. Ändå är motionerna viktiga, varje enskild ledamots möjlighet att till riksdagen väcka frågor som man anser viktiga.
Jag har inte stuckit under stolen med att jag varit arbetslös men jag vet att det inte är något man skryter med. Motionerna om förändringar av reglerna kring a-kassan, som antogs av riksdagen förra veckan, var viktiga för mig inte bara för att jag jobbat med dem, och att det kändes skönt att det i alla fall ibland visar resultat på vad man åstadkommer, utan också för att jag är fast övertygad om att varje arbetad timme för viktig för den som är arbetslös, och därför måste 75 dagars regeln ändras.
Då och då möter jag diskussionen om att politiker borde "komma ut i verkligheten". Vilken verklighet undrar jag då? För ute i samhället finns en massa verkligheter, synen, situationen och perspektiven är väldigt olika och sällan har jag fått chansen att möta så många olika verkligheter som med detta uppdrag. Jag tyckte, innan jag blev politiskt aktiv att det var väldigt lätt, och saker och ting var antingen rätt eller fel. Numera är världen inte så svart/vit, och det är för att jag just möter många olika verkligheter. Jag har inte alla erfarenheter själv, och som politiker är man beroende av andra människors erfarenhet och därav det viktiga med alla dessa möten utanför riksdagen.
Men vi har gjort skillnad, regeringen har bland annat med våra krav fått i uppdrag att återkomma med förslag till en bättre a-kassa för deltidsarbetslösa det ska inte straffa sig att ta arbete, skrota FAS 3, stopp för försäljning av statliga bolag, krav på att arbetsmiljöhänsyn måste tas vid offentlig upphandling för att nämna några som saker som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har gjort skillnad. Jag har lånat min röst till dem som är överskuldsatta, de barn som lever i fattigdom i Sverige, och den jobbiga erfarenheten av att ha varit arbetslös har kommit till nytta i två beviljade motioner. Jag är stolt men inte nöjd, och jag vill att du som läser detta ska veta: Jag behöver dig! Du som medborgare, eller om du delar mina värderingar, som medlem i Socialdemokraterna. För det är i vardagen, i mötet med människor som vi som är politiker får kunskap om problemen men också finner lösningar på dem.