När jag gick i årskurs 1 hade jag en fröken som jag tyckte så mycket om. Marianne. Hon sken alltid som en sol när hon klev in i klassrummet med sitt guldskimrande hår. Hon såg alla och brydde sig om. Hon var min allra första fröken och var den som fick mig att bestämma mig för att jag en dag skulle bli lärare jag med. Jag ville bli som henne.
Vi glömmer så lätt vad det innebär att vara pedagog i dagens skola och förskola. Idag är jag mest förälder och säger nog alldeles för sällan hur mycket jag faktiskt uppskattar mina barns förskollärare och lärare och det de gör för mina barn, varje dag. Kanske är du också förälder? När berättade du senast hur mycket du faktiskt uppskattar det dina barns lärare gör för dina barn eller kanske något dina egna lärare gjorde för dig. Det är aldrig för sent att visa uppskattning. Börja nu. Det kommer göra skillnad.
Oavsett vilket jobb du har så vill du höra att du gör bra saker. Det är så vi människor fungerar. Bekräftelse är ett behov, ett måste för att överleva. Ett ord kan räcka. Ibland behövs det inte ens ett ord. Ett leende kan ge styrkan att orka lite till när det känns tungt.
I mitt jobb möter jag väldigt mycket människor. Framförallt kvinnor. Och ja, det finns en sak som vi kvinnor och förmodligen även män aldrig kan få för mycket av, det är bekräftelse och beröm. Så när gav du senast någon i din närhet den där extra komplimangen. Den behöver inte vara stor, den behöver bara bli av!
Känslan av att se en annan person växa är ovärderlig, bara genom de där orden, den där pushen som visar att jag finns där, att få säga den där meningen; Du kan, jag tror på dig!
Det senaste halvåret har jag jobbat en del som lärarvikarie vilket gjort att jag fått möjligheten att möta våra skolors eldsjälar och såklart fantastiska barn med aptit på livets utmaningar. Och visst är det väl så att vi uppskattar det dessa pedagoger gör för våra barn. Så varför inte säga det? Du kanske redan säger det? Kanske kan du säga det oftare? Det är så lite som behövs för att ge energi!
Under denna termin har jag fått möjligheten att på nära håll se passionerade pedagoger arbeta. Och jag måste erkänna, en glöd inom mig har väckts till liv. En eld som jag helt ärligt trodde aldrig skulle vakna igen. Att få ta del av dessa pedagogers kunskaper, att få dela deras glädje och passion för sitt yrke har gjort att jag insett varför det var lärare jag ville bli.
Det är snart dags att ta sommarlov med mina barn och därför vill jag ta tillfället i akt att tacka alla fantastiska pedagoger som jobbar med mina och andras barn. Tack för att ni ser dem och tack för att ni står ut med mig, en mamma som visserligen är pedagog själv, men som också kan glömma tiden för utvecklingssamtalet. Tack för att ni förstår. Tack för att ni informerar oss och tillgodoser våra barns behov så gott ni kan. TACK!
Så, vem vill du tacka extra mycket idag? Vänta inte, gör det nu!