Det äckligt naturliga

För inte så länge sedan började det spridas ett mindre fenomen. Det var som en reaktion på en bok vilken blev omtalad för att vara äcklig och på vissa ställen pornografisk. Man började tala, och framförallt skämta, om tjejer i allmänhet. Hur vidrigt mänskliga vi faktiskt kan vara. En del skämt är grova, men i många ligger det en hel del sanning. Är det befriande eller finns det en anledning till att vi smyger med mensen och behåringen?

Piteå2010-01-14 06:00
Charlotte Olsson nuncetsemper01
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Boken i sig är överdriven bortom gränserna, men samtalen som startats är ovärderliga. Diskussionen är ändå hämtad ur de insikter vi kommer fram till någon gång mellan den pubertala skammen, då vi upptäckte att vi är lite mer "äckliga" än vi först trodde, och tiden då det är dags att mogna och undvika opassande ämnen, den nya skammen. Fast det förstås, vi säger ju aldrig skam, utan det är "pinsamt". Hemsidorna för mensskydd har forum där tjejer får berätta om sina pinsamheter. Som att tappa en binda ur handväskan framför en kille. Opps, jag är kvinna och har mens ibland. Ledsen att du skulle få veta det såhär. Men nu är ju inte skam något som man självmant bestämmer när det ska kännas, inte från början.

Vem upprätthåller den? Det är ju inte ens så att människor på allvar påstår att flickor bara luktar blommor. Så det verkar helt klart meningslöst att fortsätta upprätthålla en illusion som merparten av oss vet inte stämmer.
Att peka finger vore lönlöst, för de förväntningar andra lägger på oss är tack vare de förväntningar vi lägger på dem och mycket på oss själva. En del menar att humorn förminskar kvinnan och att respekten går förlorad, men det är inte skämten i sig eller grova konstateranden som på något sätt öppnar upp möjligheter, utan att människor faktiskt börjar samtala om vad som är okej och inte okej. Vad är okej för en grupp människor som inte är okej för en annan.
Att fixa och piffa är bara en liten del av hur normen begränsar vardagen. Den roll man måste anta för att räknas. Det är en väldigt liten del i en helhet så skrämmande att man nog inte ens skämtar om det. Den exkluderande normen som skapar fördomarna, förtrycket och föraktet.
Om vi accepterar och respekterar människor för vad de är och inte utefter de förväntningar vi lagt på dem så spelar det ingen roll om man är svart, mensbarn, vit, bög eller tjock. Samtal och idéer leder fram till de politiska besluten som förändrar samhället och vi bör gemensamt fortsätta knuffa det i rätt riktning. Då kanske en människa kan vara bara en människa.

Man kan skämta länge och högljutt om alla de saker som begränsas på grund av skam, men för det mesta känner jag ändå ett sting av tragik. Men som en del ändå säger: "It’s funny ’cause it’s true."
Läs mer om
Piteå