LEDARE: Den tredje arbetslinjen

<PilBlå>E</PilBlå>De glädjande siffrorna minskar dock inte allvaret i det stora underliggande problemet - att betydande grupper i Sverige fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Alltför många ungdomar, invandrare och lågutbildade saknar reguljära jobb. Även efter vändningen på arbetsmarknaden står vi fortfarande långt från full sysselsättning. Vägen dit diskuteras i "Den tredje arbetslinjen", tankesmedjan Agoras årsbok 2005. I boken beskrivs utvecklingen av arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Till en början kontrollerande och förmanande, men från 1950-talet alltmer stärkande och stödjande. Aktiv arbetsmarknadspolitik och hög efterfrågan gick hand i hand och resulterade i unikt låg arbetslöshet. Bokens tes är att det i dag behövs en tredje arbetslinje. En arbetsmarknadspolitik som är lokalt och regionalt förankrad och som ger plats för företagen och arbetsmarknadens parter. Större vikt måste läggas vid småföretag, servicesektorn och informationshantering - områden med stark sysselsättningspotential. Bokens författare är eniga om att den marknadsliberala linjen inte är någon lösning. Avreglering och skattesänkningar (den borgerliga alliansens recept) befrämjar inte ökad sysselsättning och tillväxt. Det gör inte heller låga löner och otrygga anställningsförhållanden. I boken avfärdas några vanliga myter i sysselsättningsdebatten. Det finns till exempel ingen anledning att överdramatisera globaliseringens verkningar. Utflyttning till låglöneländer är ett naturligt inslag i en strukturomvandling där priskänslig produktion avvecklas och ersätts med produktion som har högre förädlingsvärde och större kunskapsinnehåll. Dessa nya verksamheter kan dessutom bära högre lönekostnader. Även tesen om "jobblös tillväxt" avfärdas. Visserligen minskade antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin med tre procent mellan 1992 och 2002 samtidigt som produktionsvärdet ökade med 90 procent per arbetad timme. Men långsiktigt finns inget samband mellan ökad produktivitet och nivån på arbetslösheten. Utmaningen ligger i att precisera den tredje arbetslinjen, skriver bokens redaktör Jonas Olofsson. Det är i ett nötskal både bokens och den socialdemokratiska regeringens dilemma: Man har lättare att peka ut vad som inte fungerar än att konkret tala om vad som borde göras istället. Bokens beskrivning av den tredje arbetslinjen är alldeles för lös i konturerna och därmed inte övertygande. Ekonomhistorikern Lennart Schön skriver i sitt bidrag att vi nu, efter ett tekniksprång (IT-genombrottet), är inne i en rationaliseringsfas på samma sätt som under 1960-talet. Till skillnad från då omsätts dock inte ett växande sparande i investeringar. På 1960-talet fanns den offentliga sektorn och dess utbyggnad som motor i den ekonomiska utvecklingen. Den tredje arbetslinjen är i stort behov av en sådan motor.

Ledare: Den tredje arbetslinjen

VÄNDNING. Fler lediga jobb, färre konkurser och varsel, stigande sysselsättning och till sist nu också sjunkande öppen arbetslöshet. Äntligen den vändning på arbetsmarknaden som vi så länge väntat på!