Den stora berättelsen
Mycket står på spel vid den kommande socialdemokratiska partikongressen.För partiledaren Mona Sahlin gäller det att ena partiet bakom sig och stiga fram som en fullödig statsministerkandidat. Kongressen ska göra viktiga vägval ifråga om bland annat vinst i välfärden, skolpolitik och arbetsmarknadspolitik.
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många antar att den berättelsen måste handla om stora reformprojekt. Det tror inte jag. Dels för att det svenska lagomsamhället inte gillar alltför högtflygande visioner. Se på Moderaternas erfarenhet. Först när partiet släppte det yviga systemskiftessnacket nådde man framgång (att Moderaterna sedan i praktiken ändå genomfört betydande delar av systemskiftet är en annan sak).Dels finns just nu heller inga pengar till några större projekt.
Vad ska då den stora berättelsen om socialdemokratin handla om? I en tidningsintervju i Sydsvenskan för en tid sedan fick Mona Sahlin frågan om vad hon känner för ordet folkhem.
- Det är ett uttryck för att om en i familjen mår dåligt så påverkar det hela familjen. Man behöver varandra. Det finns inga gullegrisar eller styvbarn.I det svaret finns i all korthet, tycker jag, kärnan i den stora berättelsen. Den grundläggande insikten är: Om vi vill bygga ett gott samhälle kan vi bara göra det tillsammans. Det är inte sköt dig själv och skit i andra. Vi är alla svaga i olika situationer och då behöver vi stöd från andra.
Den ekonomiska krisen har öppnat ögonen för många. Solidaritet är inte omodernt. Den ensamme individen är minst lika utsatt och sårbar i dagens samhälle som i gårdagens. Fler valmöjligheter och större individuella variationer minskar inte behovet av väl fungerande generell välfärd, tvärtom, det blir i vissa avseenden än viktigare. Ökande klyftor gör samhället mindre tryggt att leva i också för de som har goda inkomster. Socialdemokraterna går till val på att laga de hål i välfärdsnäten som uppstått under alliansregeringen. Men blicken måste riktas också längre fram. En väl utbyggd välfärd måste kombineras med en politik för tillväxt och arbete till alla. Socialdemokratin ska stå för både produktivitet och trygghet. Det är en kombination som är oslagbar.
Men folkhemmet, låter det inte lite mossigt? Jo, Socialdemokraterna skulle behöva hitta ett bättre uttryck, som skapar samma känsla som folkhemmet en gång väckte, men som är mer samtida. Ett samhälle där vi stimulerar jobb och utveckling, gemensamt bygger välfärden och rättvist fördelar bördorna.Kanske är det just det goda samhället?