BENGT-URBAN FRANSSON 0911-645&NBSP;28: Den nya utsattheten

För mig har Sverige alltid varit ett land där omsorgen om de svagaste av de mest utsatta varit en ledstjärna.Ett land där en av de grundläggande värderingarna har varit att motverka fattigdom och att alla ska känna trygghet. En trygghet och en förvissning om att man inte lämnas i sticket om man får problem. En vetskap om att det finns ett skyddsnät som fångar upp dig när du faller handlöst. Det var det Sverige jag växte upp i och det Sverige som formade mig. Ett Sverige som nu håller på att falla i bitar.

Under den senaste tiden har jag påmints om detta ett antal gånger. Det starkaste var nog en kombination av två oberoende upplevelser men som samtidigt hör så intimt samman. Jag har äntligen kommit mig för att se en TV-serie som jag inte fick se när det begav sig, men som jag nu slukat under en veckas tid. Förintelsen. Berättelsen om familjen Weiss öden under andra världskriget och nazisternas förföljelse av judarna. Denna oerhört starka TV-serie sätter känslor i rörelse och väcker tankar kring dagens Sverige och den främlingsfientlighet som växer sig allt starkare. När sedan diskussionen om Malmös boende för ensamkommande flyktingbarn i Vellinge kom upp så blev upplevelsen av "Förintelsen" än starkare. När jag såg ett debattprogram där ett par ungdomar från Vellinge sitta och säga "att vi vill inte ha dom här" och "varför respekterar man inte Vellinges demokratiska beslut att säga nej till dom" så blev det riktigt obehagligt. Det är än en gång "vi" och "dom".

Men det är lättare att se konsekvenserna av "vi" och "dom" när det handlar om judar eller ensamkommande barn men betydligt svårare att tänka i samma banor när det handlar om fattiga, arbetslösa eller sjukskrivna. Där håller andra tankesätt på att sätta sig i vårt samhälle. Det handlar om att anstränga sig hårdare för att kunna komma ur sin situation. Vi måste sätta in motivationshöjande insatser så att de förmår skaffa sig ett jobb. Alla har en restarbetsförmåga som ska tas till vara. Eller om reservationslönerna sänks så kommer motivationen att jobb till lägre löner öka. Så löser vi problemen. Så kan utanförskapet brytas. Om man nu får tro Borg&Co.

En annan sak som tände en tanke hos mig var en krönika jag läste i Broderskaps tidning. "Domens dag är politisk" var rubriken och krönikan handlade om hur centralt budskapet om att hjälpa de fattiga är i bibeln. Bland annat beskrevs ett experiment som en studiekamrat till den amerikanen kristne opinionsbildaren Jim Wallis gjorde någon gång på 70-talet. Han tog en bibel och klippte ut allt som handlade om fattiga. När han var klar såg bibeln helt annorlunda och föll fullkomligt isär. Jim Wallis reste land och rike runt och predikade och höll upp den sönderklippta bibeln och sade att detta är den amerikanska bibeln. En bibel full av hål. En parafras på "The holy Bible". Men hans budskap var solklart. Genom att inte ta ansvar för de fattiga så fanns det oerhört mycket som man sorterade bort i bibelns budskap och som blev till hål när man klippte bort det.

Man skulle kunna säga att det svenska samhället går åt samma håll. Hålen blir fler och fler. Och nu måste vi börja renoveringen. Hålen måste lagas. Boken måste bli hel igen. Och nu gäller det inte bibeln eller religionen utan våra svenska trygghetssystem. Omsorgen om varandra. Solidariteten med den som har det svårt. Vi måste sluta klippa ut och i stället börja klistra in. Hålen i boken om Sverige får inte bli fler.