När Socialdemokraternas socialförsäkringspolitiske talesperson Tomas Eneroth ställde socialförsäkringsminister Ulf Kristersson mot väggen, vid riksdagens frågestund i förra veckan, med anledning av flera artiklar i Metro kring hur cancersjukas sjukersättning hanteras fick han endast intetsägande svar. Kristersson svarade nämligen att Försäkringskassans kriterier alltid kan behöva diskuteras men att detta då i första hand bör ske med den medicinska professionen.
Det är uppenbart att socialförsäkringsministern inte vill kännas vid, och ta ansvar för, hur sjukförsäkringen i praktiken tillämpas. Metros artiklar ger en tydlig bild av hur den verklighet som Kristersson inte vill kännas vid ser ut. I Metros artiklar skildras bland annat hur sextiofyraåriga läraren Anita Liljedahl fått kämpa mot Försäkringskassan efter det att hon drabbat av en livshotande bröstcancerform. De sju cellgiftsbehandlingar som Anita genomgår sätter sina spår och när Anita återgår till jobb klarar hon inte av att jobba mer än 75 procent.
Efter 180 dagars sjukskrivning får hon beskedet att hennes arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarknaden i stället för enbart mot den egna arbetsplatsen och då hon bedöms kunna klara av ett lättare jobb på den reguljära arbetsmarknaden har hon inte längre rätt till sjukpenning för de 25 procent som hon inte arbetar. Nu är Anita 64 år och har lämnat arbetslivet eftersom hon inte orkar längre. Hennes ärende ligger nu i Högsta förvaltningsrätten för avgörande.
Anita är inte ensam om att uppleva den nya sjukförsäkringens inhumana baksida. På sajten Dagens Arena har man plockat fram fler fall där cancersjuka kvinnors fått sin sjukersättning indragen för att Försäkringskassan menat att de kunnat ta ett lättare jobb på den reguljära arbetsmarknaden.
Försäkringskassans tillämpning av regelverket har inte mildrats i någon större utsträckning trots att regeringen tvingades backa och gjorde ett tillägg i regelverket så att allvarligt sjuka ska slippa få sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. Orsaken till detta står i många fall att finna i det femte kriteriet i Socialstyrelsens beskrivning av allvarlig sjukdom; betydande risk för död inom fem år. Många svårt sjuka har fått uppleva ur det känns att få frågan vilket beräknat dödsdatum man har.
Det är inte Försäkringskassan som bär ansvaret för den inhumana behandling som svårt sjuka idag möter när deras sjukskrivning prövas. Det ansvaret ligger i regeringen, och ytterst i socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons knä.
Allt bottnar nämligen i den misstro som alliansregeringen hyser gentemot människor och som utmynnar i den utifrån piskan baserade utformningen av dagens sönderslagna sjukförsäkring. En sjukförsäkring som gör att Anita och många andra blir utförsäkrade från sjukförsäkringen och utkastade i en mycket osäker tillvaro när de skulle behöva få lägga all energi på att övervinna cancern. Så ser det ut i dagens hårda och kalla Sverige.