I måndags var Tomas Eneroth på besök i länet. Han som under en tid varit en av de hetaste kandidaterna till att efterträda Mona Sahlin, och som enligt uppgift ska ha fått frågan och tackat nej. Eneroth är en politiker med båda fötterna förankrade i den småländska myllan, eller på industrigolvet om man så vill. I alla fall är han inte en politiker som brukar ta till övertoner i den politiska debatten. Men där vid fikabordet i den växtlösa oasen på Kallax flygplats är det en engagerad, och rent utav förbannad, Tomas Eneroth som engagerat berättar om sin upprördhet över regeringens ovilja att ta ansvar för politiken i vårt land.
Han menar att regeringen på ett brutalt och genomtänkt sätt
undandrar sig från sitt politiska ansvar för viktiga politikområden i vårt land. Han går till och med så långt att han påstår att regeringen drar sig undan politiskt. Som ett exempel tar han neddragningarna inom försäkringskassan. Detta är en fråga som är betydligt större än de kontor som försvinner på olika håll i vårt land. Eneroth framhåller den symboliska betydelsen som betydligt större i form av att staten överger den lokala närvaron på ett påtagligt sätt. Försäkringskassans neddragningar kommer dessutom att få konsekvenser för andra statliga myndigheters närvaro på det lokala planet. Skatteverket och Pensionsmyndigheten har inte muskler att klara av att upprätthålla sin lokala närvaro om försäkringskassan drar sig ur systemet med gemensamma servicekontor.
Tomas Eneroth fortsätter sin berättelse med att tala om regeringens antipolitiska hållning, och lyfter fram att regeringen överfört sitt politiska ansvar till individer och kommuner. Man vägrar att erkänna att det finns strukturella förklaringar till samhällsproblem som sjukskrivningar och arbetslöshet. Ett exempel som Eneroth framhåller är socialförsäkringsminister Ulf Kristersson som mer talar om sjukförsäkringssystemet som socialpolitik än som en generell trygghetsförsäkring. Konsekvensen av ett sådant ställningstagande är att statens ansvar reduceras till ett minimum, vilket ligger helt i linje med Fredrik Reinfeldts konsekventa hållning. Politiken ska avlövas, bit för bit.
Samma sak med arbetsmarknadspolitiken. Den statliga arbetsmarknadspolitiken har reducerats till individuell coachning med CV-skrivande som huvudmoment. Det tomrum som staten lämnat efter sig, när man i princip avskaffat arbetsmarknadsutbildningar och andra aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, har kommunerna fått fylla - i alla fall de kommuner som haft råd. Tomas Eneroth berättar bland annat om ett besök i Trollhättan där kommunen stolt visat upp sin arbetsmarknadspolitiska verksamhet finansierad av kommunen, regionen, det lokala näringslivet och den europeiska socialfonden, utan en enda krona i statlig medfinansiering. När staten drar sig undan sitt ansvar ökar också olikheterna för den enskilde, och då gäller det att bo i en kommun, eller en region, som kan täcka upp när staten flyr sitt ansvar. Den som bor i en fattig del av landet får i stället klara sig själv. Detta är den borgerliga icke-politiken i sin prydno.