BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: Den facklig-politiska samverkan är viktig

Många borgerliga debattörer brukar kritisera Socialdemokraterna och de fackliga organisationerna inom LO för de nära banden mellan de båda. Band som har lång historisk bakgrund, och som bottnar i att det var fackföreningsaktiva människor som insåg att vissa saker som var viktiga för arbetarna endast kunde uppnås på politisk väg och därför bildade det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Denna symbios var nödvändig för att kunna förändra vårt land till det välfärdsland som Sverige är i dag.
Vår samverkan är inte konstigare än den åsiktsgemenskap som finns mellan Svenskt Näringsliv och framförallt Moderaterna. Samverkan är kanske inte lika formellt organiserad som mellan S och LO men i praktiken är nog skillnaden i nivå på samverkan hårfin. Banden finns där, och det påverkar den svenska politiken. Och det är absolut inte fel. Man ska bara vara medveten om att banden finns. På båda sidor. Men det vill många av de borgerliga debattörerna många gånger bortse ifrån, och närmast mörka. Det kan man ju förstå. I samma stund de erkänner att det finns en liknande samverkan mellan Svenskt Näringsliv och den borgerliga sidan faller ju grund för kritiken mot den facklig-politiska samverkan mellan Socialdemokraterna och Landsorganisationen.

Socialdemokratiska politiker på alla nivåer har ett särskilt ansvar att värna om denna så historiskt viktiga samverkan, och då inte av nostalgiska skäl eller någon form av slentrianmässig lojalitet. Det är i stället så att arbetstagarnas situation på arbetsmarknaden är en av de viktigaste frågorna under de kommande fyra åren. Man ska komma ihåg att tre av de fyra borgerliga partierna vill förändra, läs försämra, arbetsrätten så att den ska möjliggöra en större flexibilitet på arbetsmarknaden. Moderaterna har hittills hållit emot. Mycket säkerligen av taktiska skäl. Att gå med på stora förändringar i arbetsrätten skulle kunna störa bilden av "De Nya Moderaterna" och få väljare i LO-kollektivet att återgå till det rödgröna blocket. Frågan är bara hur Moderaterna kommer att agera om de riskerar att förlora makten vid nästa val. Kommer de då att överge sin taktik och i stället övergå till att försöka hinna förändra så mycket som möjligt innan valet.
Det är därför som socialdemokratiska kommun- och landstingspolitiker måste se till att socialdemokratiskt ledda kommuner och landsting föregår med gott exempel och slår vakt om arbetstagarnas villkor. Slirar vi som socialdemokrater i fråga om arbetsrätten riskerar även moderata politikers motivation att låta bli att göra förändringar i arbetsrätten. På många håll i vårt land har partiet och de fackliga organisationerna, och då framförallt Kommunal, genomfört gemensamma insatser för att kunna skapa den goda arbetsplatsen. Det skulle vara välkommet om detta genomfördes på fler ställen. Det skulle vara välgörande om socialdemokratiska företrädare stod upp varje gång någon ivrare av förändringar i arbetsrätten börjar tala om behov av flexibilitet när det gäller anställningar. Det dräller redan av flexibla lösningar och tillfälliga anställningsformer på svensk arbetsmarknad. Man ska komma ihåg att flexibilitet för arbetsgivaren innebär en större otrygghet för den anställde. Och otrygga anställningar och tillfälliga anställningar som kan staplas ovanpå varandra är ett otyg som ingen socialdemokrat kan tycka är bra.
Ska vi kunna värna om arbetstagarnas rättigheter är den facklig-politiska samverkan förutsättningen. Men då krävs det av det socialdemokratiska partifolket att man visar i konkreta handlingar att man tar ansvar för denna samverkan genom att värna om arbetstagarna. Om detta får aldrig förekomma minsta tvivel.