Häromdagen rapporterade Sydöstran att en präst i Karlskrona fått sina tänder lagade på församlingens bekostnad. Naturligtvis mumlade jag eder som var allt annat än kyrkliga. Sedan har jag förstås följt dramat med representationskostnaderna för våra myndigheter, och konstaterat att näringsministern har hårda nypor. Generaldirektören fick silkessnöret. Att hon, Christina Lugnet, fått sparken för att ha ödslat chokladprovning för drygt en hundring per anställd, eller vad det nu var, kan vi förstås yvas över. Är det verkligen tillväxtfrämjande? Men vänta nu. Det finns ofta en alternativ berättelse till det medierna rapporterar.
När det gäller prästen med trasiga tänder visade det sig, för den som läste bakom de stora skandalrubrikerna, att det var en nödlösning som församlingen tog kostnaden för. Prästens tand hade gått sönder, och hon skulle hålla en utomhuspredikan dagen efter. Utan lagad tand, ingen predikan. Eftersom Jesus inte gör småjobb av den typen fick hon gå akut till käftis, församlingen pröjsade för att få prällen i högform till gudsordens förkunnande. Rimligt? I vart fall inte orimligt.
Och när det gäller chokladprovningen då? För det första går det att motivera att utbilda personal på en tillväxtfrämjande myndighet. Choklad, och sådant som kaffe, salt, sallad, yoghurt och spirituosa är upplevelseindustriella produkter som kräver kunskap och förståelse. Det är inte konstigare än att makthavare brukar göra studiebesök på pappersmassafabriker. Och får med sig en skithusrulle hem som present. Dessutom är det en ganska normal företeelse i moderna kunskapsföretag, att personalen får lite omsorg utöver lönen. Ska myndigheterna kunna konkurrera om den bästa arbetskraften får de inte vara dumsnåla. Då blir det bara plattfötter kvar för staten att anställa.
Jag tycker att alla som följer medierna ska ha utgångspunkten att de serverade historierna går att nyansera. Och ibland falsifiera. Eller åtminstone problematisera mer än vad underhållningsartisterna i medieskrået kan göra. Medierna styr politikerna. Om DN skriver, agerar näringsministern. Är det så vi ska ha det även i fortsättningen?
Därmed är vi, som alla redan gissat, framme vid uppgifterna om bidragsfusket i SSU Norrbotten. Här finns säkert också en alternativ berättelse. Men om inte, så finns det ett utmärkt system för korrigering. Polis som utreder. Gärna långt tillbaka i tiden, även om preskriptionstiden på bedrägeri är bara 5 år. (Kanske borde socialdemokratiska riksdagsledamöter från Norrbotten gå i spetsen för att detta ändras när det gäller brott mot det allmänna? Vore klädsamt.) Det vore snyggt.
I övrigt tycker jag att här gäller förstås återbetalning av varenda liten krona. Politisk vanära genom "Time Out" något decennium framåt. Och naturligtvis korrigeringsanstalt tillsammans med andra bedragare och tjyvar om det visar sig nödvändigt.
Men som sagt, även här finns kanske en alternativ berättelse till den mediala framställningen.