Demokrati kräver en levande dialog
PAJKASTNINg Den första av politikens superveckor inför höstens val ligger bakom oss. Vi har sett debatter i tv och radion passera revy. De politiska budskapen och mantrana har obönhörligt trummats in med retoriska svingar. Samtidigt ser debattklimatet ut att hårdna allt mer. Risken finns att årets valrörelse blir smutsigare än på länge.
Den svenska valrörelsen har knappt startat men tonen är redan hård. Debattklimatet får inte bli för hårt utan måste präglas av respekt för motståndarens åsikter. Annars riskerar vi en enda lång pajkastning fram till valet.
Foto: Yvonne Åsell / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Denna strategi fungerade bra gentemot den mycket drivne debattören Göran Persson som hamnade i en roll han knappast önskade hamna i. Rollen som den aggressive, den som kommer med de fula påhoppen och som inte lyssnar på vad motståndaren säger utan följer sin egen storyboard och sitt eget manus. Det blev många gånger lyssnaren Reinfeldt mot sluggern Persson.
Nu möter Reinfeldt en ny S-ledare med en helt annan framtoning, och detta verkar till viss del rubba hans cirklar och får honom att framstå som mer aggressiv nu än vad han gjorde 2010. Men förändringen i debattklimat handlar inte enbart om detta. De övriga borgerliga partiledarna måste slåss mer för att komma in i debatten och stjäla utrymme från Fredrik Reinfeldt, men också från Anders Borg. Det tvingar dem att måla med bredare penslare och slå vildare omkring sig. Detta skärper också tonen i det politiska samtalet. Och vi har nog knappt sett början.
På den rödgröna sidan kan man konstatera att Maria Wetterstrand övertagit rollen som den stabila och trygga i de debatter där hon medverkat. Med saklighet och raka besked har hon vunnit stor respekt. Det visar sig också i Miljöpartiets siffror. Mona Sahlin har uppenbarligen som ambition att hålla lugnet i debatterna och inte hänfalla åt alltför hårda råsopar. För henne kan den strategin vara något av ett gungfly. När tvivlen om hennes styrka och stabilitet redan är starka kan en sådan strategi straffa sig. Men hon får inte tappa fokus. Det är genom lugna, sakliga och tydliga besked hon vinner respekt.
Lars Ohly, som av många tidigare uppfattats som torr, tråkig och stundtals både gnällig och småelak i debatter har än så länge fått oväntat goda recensioner i kvällstidningarna, och då framförallt av tidningarnas läsarpaneler. Detta beror nog till stor del på hans avspända framtoning och hans numera godmodiga och gladlynta uppträdande. Detta är säkert en effekt av hans lättnad över att äntligen ha blivit insläppt i de politiska finrummen.
En person, på den rödgröna sidan, som kan ha anledning att fundera över sin framtoning är Tomas Östros. Trots att han är kunnig och påläst så blir han inte ihågkommen för det när lamporna släcks. Det är mer en trumpen och grinig person som dröjer sig kvar på näthinnan. Det funkar inte.
Det man kan hoppas på är att debattklimatet inte skenar iväg så att det blir en enda lång pajkastning fram till valet. Väljarna vill ha en levande dialog, och det har de all rätt att kräva. Det är i det levande samtalet som människor känner sig respekterade och trygga. Det är en förutsättning för vår demokrati. Uppmaningen till politiker på alla nivåer blir: Möt dina motståndare med respekt i en levande dialog där du lyssnar samtidigt som du beskriver ditt alternativ.
Det värsta man som väljare kan möta är politiker med attityden: Jag hör vad du säger, och som samtidigt struntar i att lyssna.