År 2010 var på många sätt ett händelserikt och turbulent år. Mycket har förstås påverkats av att det varit valår. Nomineringar och personstrider har tyvärr varit ett vanligt förekommande tema i den politiska rapporteringen. Sven-Erik Bucht är en av huvudpersonerna i personstriderna på länsnivå. Vid den distriktskongress i Piteå som skulle fastställa den socialdemokratiska riksdagsvalsedeln hamnade Bucht först på åttonde plats, varvid ett antal arbetarekommunerna tog fram stridshornen och kallade samman trupperna till kamp. Klagoropen var höga och talade om utrensning. Men hos majoriteten av ombuden på distriktskongressen fick de inget gehör, utan det stridbara kommunalrådet hamnade utanför valbar plats. Efter en mycket väl genomförd personvalskampanj sopade han banan med de övriga riksdagskandidaterna och kunde triumfatoriskt inta sin riksdagsplats. Men efter detta verkar Bucht ha gått in i dvala. För förutom att tala om den egna personkryssframgången så verkar han inte göra mycket väsen av sig.
I riksdagsvalet fick Piteå ny representation i den socialdemokratiska riksdagsgruppen när Lars U Granberg valde att kliva av och ersattes av Hannah Bergstedt. Även Bergstedt personvalskampanjade, men på ett helt annat sätt än Bucht. Man kunde bland annat köpa hundtäcken med Hannahs bild på. Kanske inte en helt optimal kampanjstrategi.
Piteå-Josefssons demensbomb. Namnet på allas läppar var annars Elisabeth Marklund, undersköterskan som tog strid för de demenssjukas situation. Tack vare Janne Josefssons fingertoppskänsla och sinne för dramaturgi lyckades hon få alla att tala om demensvården i valrörelsens slutskede. Bilderna av de demenssjuka som ensamma irrade omkring på den låsta avdelningen och människor som låstes in på sina rum utan reell möjlighet att kalla på hjälp har etsat sig fast i nyanslösa svartvita bilder på allas näthinnor. Elisabeth Marklund vågade stå upp för det hon trodde på, och det ska hon ha all heder för. Det har nog inte varit lätt alla gånger.
Men för Janne Josefsson kom nog valresultatet i kommunvalet som en överraskning. Valstugereportaget om moderaterna i valspurten 2002 bidrog till den moderata valkatastrofen då och Josefsson väntade sig nog samma genomslag i valet i Piteå efter demensvårdsprogrammet, men detta uteblev. Socialdemokraterna stärkte i stället sina positioner. Detta beror nog dels på att väljarna inte såg några andra alternativ i kommunpolitiken, men troligtvis också på att Socialdemokraterna i Piteå har rykte om att de kan få saker och ting att hända. Man kände helt enkelt att det var Socialdemokraterna som hade kraften att reda upp situationen i demensvården. Detta förpliktigar. Kvarstår problemen inom demensvården i Piteå vid nästa val kommer nog domen att bli hård.