Europa är kris. Sedan 2008 har finanskrisen lett till att hela banksystemet skakat i sina grundvalar i flera länder med Euro som valuta. Arbetslösheten har ökat till extremt höga nivåer och fattigdomen ökar i Europa för första gången på decennier. Det leder i sin tur till ökad social oro och utrymme för högerextrema rörelser. Den politik som EU:s ledare mött krisen med, kraftiga nedskärningar i statsbudgeten i krisländerna, har fått stark kritik som klassisk högerpolitik och har snarast förvärrat krisen. Nu har beslut tagits med kraftfullare reglering av banksektorn och ett regelverk som omöjliggör att ett land kan agera på egen hand hur som helst.
När jag fick frågan i vintras om mitt första år i Europaparamentet så kommer en ögonblicksbild upp ur minnet. Partigruppens (Progressiva gruppen av Socialdemokrater och Demokrater) möte i maj 2012 hade en öppen diskussion om tillståndet i unionen och hade bjudit in Jacqes Delors till detta samtal. Delors var EU-kommissionens ordförande från 1985 och en bit in på 90-talet och betraktas som ”pappa” till de förändringar som genomförts sedan dess. Både införandet av den gemensamma valutan i 17 länder, den gemensamma marknaden och utvidgningen bär Delors märke.
Samtalet handlade väldigt mycket om vad som drev honom och den politiska majoriteten i skapandet av det moderna EU. Denna franske socialist med tydlig religiös tro är nu över 80 år – men klar i knoppen som en 30-åring. Den viktigaste drivkraften för honom var att skapa en politisk kraft i den kommande globaliseringen. Om vi inte skapar demokratiska institutioner på europeisk nivå kommer den nya gränslösa världen att kidnappas av finansmarknaden, var Delors enkla förklaring. Vi måste skapa medborgarnas Europa – ett socialt Europa.
Mot slutet av mötet fick han frågan om han är självkritisk när han nu ser vad som sker i Europa?
På två punkter menade Delors att EU-projektet hamnat fel. För det första borde vi insett att om man inför en gemensam valuta så måste man också ha en gemensam ekonomisk regering. Den ekonomiska politiken måste samordnas och inget land kan få agera på egen hand när det till exempel gäller upplåning. Regelverket var för svagt och misstag i ett land drabbar även alla andra.
För det andra, menade Delors, pratade vi väldigt mycket om att Europas styrka var dess mångfald. Många länder med olika historia, kultur och språk är Europas styrka. Vi var övertygade om detta – men ändå skapade vi mer enfald en mångfald i den gemensamma marknadens namn och tillät inte den nationella anpassning som är nödvändigt. Detta är nödvändigt för att få folkets stöd för Europaprojektet.
Delors självkritiska analys är det lätt att ställa upp på.