Förvisso befinner sig Sverige i en lågkonjunktur som riskerar att förvärras, och detta påverkar självklart arbetsmarknaden i vårt land precis som i omvärlden. Detta stör naturligtvis jämförelserna mellan hur situationen på arbetsmarknaden såg ut när regeringen Reinfeldt tog över och hur situationen ser ut i dag, men bara till viss del.
Visst förbättrades situationen när konjunkturen förbättrades och jobben blev fler. Men återhämtningen i Sverige tog längre tid, och var betydligt svagare än i jämförbara länder. Det har vi skrivit om på ledarsidan vid ett flertal tillfällen tidigare. Men det är ändå värt att påminna om. Det är i ljuset av detta som regeringen Reinfeldts förmåga att hantera jobbfrågan måste prövas. Regeringens viktigaste löfte var att fler skulle komma i arbete och antalet människor i utanförskap skulle minska.
Men hur såg det då ut när alliansen vann valet 2006, och hur ser det ut idag? Det är värt att titta på.
Om man börjar med att titta på det vanligaste måttet, arbetslösheten, så låg denna i augusti 2006 på 6,4 procent. Novembersiffrorna för 2011 visar att arbetslösheten låg på 6,7 procent. Men hur går detta ihop med att statsministern samtidigt står och hävdar att antalet sysselsatta har ökat? Jo, det är faktiskt så att i faktiska siffror så har antalet sysselsatta ökat från 4 526 000 till 4 629 000, alltså en ökning med 103 000 människor.
Reinfeldt ljuger inte, men han berättar absolut inte hela sanningen heller. Det är nämligen samtidigt så att antalet personer i den totala arbetskraften har ökat mycket mer än med 103 000 personer, vilket har fått sysselsättningsgraden att sjunka från 67,1 procent i augusti 2006 till 65,3 procent i november 2011. Under samma period har antalet arbetslösa ökat med 25 000 personer. Allt enligt Statistiska centralbyråns statistik.
Men det finns än mer alarmerande siffror kopplat till den svenska arbetsmarknadens utveckling under regeringen Reinfeldt. Ungdomsarbetslösheten är en sådan faktor. Mer än var tredje arbetslös svensk är en ungdom och ungdomsarbetslösheten har under Reinfeldts regeringstid ökat från 17,1 procent till 20,5 procent i november 2011. Det är en ökning på 11 000 personer.
Unga människor som inte får en bra start på sitt yrkesliv, som inte får en chans att bygga ett självständigt liv. Det är ovärdigt ett land som Sverige.
En annan siffra som får det att gå kalla kårar längs ryggen är antalet långtidsarbetslösa. Människor som står långt från ett återinträde på arbetsmarknaden och som i dagsläget återfinns förvarade i arbetslöshetsförsäkringens tredje fas. Dessa har blivit 25 000 fler under denna period. I november månad var det 108 000 personer som befann sig i långtidsarbetslöshet.
På nyhetsplats har ni kunnat läsa om en del av dem, bland annat mannen som i dag får utföra samma jobb som han tidigare utfört som gröna jobb, med den skillnaden att han nu får utföra arbetet utan att få någon lön för detta då det är ett Fas 3-jobb han i dag går på. Han får bara den ersättning han är berättigad till i Fas 3. Sådan är verkligheten för många av de långtidsarbetslösa.
Konjunkturinstitutet förväntar sig att arbetslösheten kommer att öka till 7,9 procent år 2013, Arbetsförmedlingen är än mer negativ och förväntar sig att den ska öka till 8,5 procent.
Detta är alarmerande höga siffror. Arbetsmarknads- och näringspolitiken måste därför sättas i fokus nu. Regeringen kan inte fortsätta att sitta still i båten och vänta på bättre tider. Skattesänkningarna som skulle stimulera fler att ta arbete har genomförts, arbetslöshetsförsäkringen försämrats, restaurangmomsen har sänkts och rut-avdrag har införts utan att ha gett några dramatiska effekter på arbetslöshetssiffrorna. Något måste göras åt arbetslösheten - och det nu.