I förra veckan presenterade SKOP sin senaste ungdomsbarometer. I denna har 1 000 svenska ungdomar i åldrarna 16 till 25 år fått svara på frågan "Vilket politiskt parti tycker du bäst om i rikspolitiken?". Resultatet som SKOP presenterar är mycket glädjande då det visar att den trend som man tydligt kunde se under valåret håller i sig. Det rödgröna blockets tre partier samlar en egen majoritet i denna undersökning och har ett betryggande försprång gentemot alliansen. Detta är ett ljus i den mörka tunnel som vi befinner oss i och där alliansen fortfarande behåller ett ordentligt grepp om väljarna.
Nu är det ju inte så att det är det socialdemokratiska partiet som är den stora vinnaren i Skop:s undersökning. Precis som i de opinionsundersökningar som studerar hela väljargruppen är Miljöpartiet den stora vinnaren just nu, och partiet är dessutom avsevärt större i ungdomsgruppen än i väljarkollektivet i sin helhet. Miljöpartiet samlar ett stöd i ungdomsgruppen som är närmare mer än femtio procent större än vad man samlar sett till väljarkollektivet i helhet och landar i ungdomsgruppen på. Detta är en signal som det socialdemokratiska partiet måste ta till sig och allvarligt fundera över. I gruppen unga kvinnor närmar sig partiet tjugo procent i väljarstöd enligt Skop:s undersökning.
Det är kanske inte särskilt förvånande i sig att de rödgröna partierna har ett tydligt grepp om ungdomsväljarna. Detta beror till stor del på att miljöfrågorna traditionellt sett väger tyngre i denna grupp, men också på att ungdomar i hög utsträckning fått känna på konsekvenserna av regeringens ungdomspolitik. Många ungdomar känner att dörrar till framtiden stängs och att de inte värdesätts på samma sätt som andra. Man känner sig undanskuffade och marginaliserade. Den bild av verkligheten som dagens unga bär med sig är ett samhälle där skolan drabbas av nedskärningar, där ungdomsgården stängs för att kommunen inte längre har råd att hålla den öppen, en värld där man ser hur antalet platser på högskolorna och universiteten blir färre och där den kommunala vuxenutbildningen avlövats.
Samtidigt är hotet om arbetslöshet ett ok som hänger över dem och förmörkar deras framtidsförhoppningar, och när man väl får ett jobb är det ett jobb med ytterst otrygga anställningsförhållanden. Detta får i sin tur som effekt att det är svårt att få ett eget hyreskontrakt, för det kräver nämligen de flesta hyresvärdar ett tillsvidarejobb. Och att få ett banklån till en bostad är inte att tänka på om du inte har en fast anställning.
När alliansregeringen vänder ungdomsgenerationen ryggen faller ansvaret tungt på de tre rödgröna partierna att utforma en ungdomspolitik värd namnet. I de tre partiernas skuggbudgetar var beskeden också tydliga. Satsningar på fler utbildningsplatser i såväl högskolor som i vuxenutbildningen finns med. Även i arbetsmarknadspolitiken finns ett tydligt ungdomsfokus. Det gäller att se till att daghens unga står väl förberedda för morgondagens arbetsmarknad så att man har rätt kompetens för de jobb som finns redan idag och de som kommer att tillkomma när konjunkturen vänder. Det är annat än skattesänkningar som leder till ökade klyftor och subventioner av arbetsgivaravgifterna till de arbetsgivare som redan anställt unga. Åtgärder som visat sig vara uddlösa och inte ge särskilt många nya jobb.
Det räcker inte med att de unga drömmer om en rödgrön framtid. De rödgröna partierna måste också se till att verkligen leverera förslag som gör att en sådan framtid också kan förverkligas. Det är först så man kan vinna ungdomarnas långsiktiga förtroende.