När Luleås kommunalråd Karl Petersen i förra veckan gick ut och deklarerade att Luleå kommun skulle bygga en dansscen i Luleå var detta naturligtvis ett försök att ta kommandot över slutspurten när det gäller kampen kring det regionala danscentrat i Norrbotten. Att Piteås kommunalråd sedan i söndags kontrade med att det i Piteås budget finns pengar avsatta för samma ändamål ska närmast ses som ett kontringsförsök.
De två utspelen från kommunalrådshåll är naturligtvis en reaktion på att landstingsrådet Kent Ögren i en intervju antytt att det självklart spelar roll vilken kommunal delfinansiering som finns med i bilden, såväl vad gäller själva investeringen som vad gäller driftskostnaderna. Detta i sig måste ses som ett anmärkningsvärt uttalande från ett socialdemokratiskt landstingsråd då kommunernas möjligheter att ställa upp med finansiering ska vara avgörande för var länsgemensamma institutioner ska hamna. Karl Petersen och Peter Roslund inser båda att det bara är att gilla läget och spela med i det spel som pågår. Annars är man på förhand rökt.
Vad ska då vara avgörande för var det regionala centrumet för dans ska placeras? Är det som hävdas från dans- och kulturhåll i Luleå i debattartikeln ”Luleå självklara valet för ett danscentrum”, NSD 2013-09-04, att det är i Luleå som flertalet professionella danskonstnärer som lever på dansen som konstform finns, och att det är i Luleå som den dansintresserade publiken finns? Vidare anser man att Luleå är det självklara valet eftersom Sveriges dansaktörer i regel är koncentrerade till storstadsregionerna och på motsvarande sett finns Norrbottens stora dansmiljöer i länets största städer. Vidare så anför man att Luleå är den stad som är närmast de flesta och tveklöst den stad i regionen med bäst kommunikationsmöjligheter. I Luleå finns närheten till övriga länet.
Men är det så man ska tänka? I så fall blir ju resultatet att kulturkoncentration är något som är av godo, och att om kultur ska kunna vara attraktiv för publiken så måste den finnas där det är okomplicerat för människor att konsumera den. Men är det verkligen kulturens roll? Ska inte kulturen bryta ny väg och bana för förändring och utveckling. Ingenstans finns det heller något resonemang från debattörernas sida kring närheten mellan det pedagogiska och det sceniska centrumet. Dessa verksamheter borde om något ha en fördel av fysisk närhet så att de kan korsbefrukta varandra.
Vi är nog många norrbottningar som ställer upp på Luleåslogan BSTL (Bucklan ska till Luleå) men det är nog långt färre norrbottningar som gör vågen för ASTL (Allt ska till Luleå), även om vi nog kan leva med DMSTL (Det mesta ska till Luleå). Men då måste spridda guldkorn hamna ute i länet också. Dansen har varit ett signum för Piteå, och ett regionalt danscentrum i Piteå skulle verkligen förstärka det signumet. Det vore bra för hela Norrbotten.