Dags ta ansvar för vårt klimat
KÖPENHAMNSMÖTET I går inleddes ett av det här århundradets viktigaste toppmöten, klimattoppmötet i Köpenhamn som ska pågå till den 18 december. 15 000 delegater från 192 länder ska försöka hitta lösningar och strategier som kan förhindra den globala uppvärmningen.
Utsläppen av växthusgaser står i centrum för klimatmötet i Köpenhamn som inleddes igår. När toppmötet avslutas den 18 december vet vi om världens ledare kunnat enas om minskade utsläpp.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det mål som slogs fast i Kyotoprotokollet var att världens I-länder skulle minska sina utsläpp med 5,2 procent jämfört med år 1990. Målsättningen med mötet i Köpenhamn är att få med fler länder på ett nytt avtal med väsentligt högre ambitionsnivåer än vad som anges i Kyotoprotokollet.
Klimatmötet i Köpenhamn (COP15) syftar till att förhandla fram en efterföljare till Kyotoprotokollet, och mötet hålls inom ramen för FN:s klimatkonvention UNFCCC. Denna FN- konvention tillkom 1992 och har skrivits under av 192 länder. Till skillnad från Kyotoprotokollet har USA undertecknat denna konvention som syftar till att ta fram åtgärder som stabiliserar mängden växthusgaser på en nivå som inte orsakar allvarligare klimatförändringar.
Under dessa dagar av förhandlande blir Köpenhamn centrum för världens ledande politiker, journalister, miljöaktivister, klimat- och miljöexperter och andra ledande opinionsbildare på miljöområdet.
Förväntningarna är stora och har under det gångna året blåsts upp till oanade proportioner, samtidigt som förhoppningarna om att lyckas enas kring långtgående utsläppsminskningar allt mer grusats ju närmare vi kommit Köpenhamnsmötet trots att de flesta inser behovet. Om vi inte förmår göra något nu när vi har chansen kommer klimathotet mot vår framtid att bli ett reellthot, inte bara något vi fruktar.
Den klimatpåverkan vi ser i dag med värmerekord, extrem torka, översvämningar och smältande isar är effekten av århundraden av utsläpp, och ger bara en fingervisning av vad vi kan vänta oss i framtiden om vi inte väljer en annan väg än vi hittills gjort.
Det ansvar som vilar på världens ledare är stort. De åtgärder som behövs kräver samverkan och gemensamt ansvarstagande. Den rika världen måste gå före och visa väg, och samtidigt ta ansvar för världens fattiga länder. Den rika världen måste vara med och betala för de fattigas klimatanpassning. De idéer som Kina gjort om att de största klimatkompensationerna måste göras där varor konsumeras i stället för där varor produceras är intressant ur rättviseperspektiv.
Det är nödvändigt att ett nytt klimatavtal omfattar de viktigaste aktörerna i världspolitiken och världsekonomin. Det är därför absolut nödvändigt att såväl EU-länderna, USA, Ryssland, Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika är med på tåget. Särskilt viktiga är de fyra sistnämnda länderna i egenskap av de utgör de snabbast växande ekonomierna i världen.
När Köpenhamnsmötet avslutas den 18 december måste den känsla som lever kvar vara att världens ledare förmått att komma fram till sådana överenskommelser att pessimism förbyts i optimism och att kortsiktiga ekonomiska mål fått stå tillbaka för långsiktigt hållbarhetstänkande och ett ansvarstagande för vår planet och dess framtid.