Den rapport som kriskommissionen nu presenterar är ett dokument som osar av självkritik såväl när det gäller innehållet i den politik som Socialdemokraterna gick till val på som gällande hur det socialdemokratiska partiet fungerar rent organisatoriskt. Rapporten ska fungera som ett underlag för den socialdemokratiska extrakongressen. Kommissionen pekar i rapporten på behovet av att hålla ytterligare en extrakongress under året för att vid denna kunna fokusera mer på innehållet i den socialdemokratiska politiken.
När det gäller den rent organisatoriska delen av rapporten sätter kommissionen fingret i ögat på den socialdemokratiska partikulturen och menar att den slutenhet som präglat det socialdemokratiska partiets processer är en del av förklaringen till partiets dåliga valresultat. Man sågar den process som just nu pågår för att vaska fram en ny partiledare och går så långt i kraven på öppenhet och transparens att man föreslår att det socialdemokratiska partiets ledning borde utses genom en direkt medlemsomröstning i stället för den slutna process som nu tillämpas.
Förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, Anna Johansson, distriktsordförande i Göteborg, förre ministern Morgan Johansson, Kajsa Borgnäs, före detta ordförande i studentförbundet samt kommunalrådet i Kalmar, Johan Persson, är modiga när de ställer så långtgående krav på förändring av partiets arbetssätt att man till och med förespråkar medlemsomröstningar. Det socialdemokratiska partiet kanske inte är moget för en sådan långtgående förändring ännu men bara det faktum att fem så pass ledande unga socialdemokrater lanserar idén tyder på att förutsättningarna för en verklig nystart för det socialdemokratiska partiet finns.
Det ger hopp om att partiet en dag ska bli så öppet och lyhört gentemot medlemmar och sympatisörer att Socialdemokraterna i framtiden uppfattas som "Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti"
I rapporten pekar kriskommissionen ut ett par områden där socialdemokratin måste kunna ge svar på morgondagens utmaningar. Det handlar om att ta fram ett fördjupat och trovärdigt program för full sysselsättning. Att partiet inte kunde förmå svara på hur man skulle kunna uppnå detta är en av huvudförklaringarna till valförlusten. Men Socialdemokraterna måste också komma fram med en politik för de som redan är i arbete, med fokus på arbetslivets innehåll och hur man kan åstadkomma ett dynamiskt arbetsliv.
Det behövs också ett offensivt program för vidareutvecklad välfärd. En av de frågor där socialdemokratin måste komma till ett svar inom detta område är hur man ska förhålla sig till individens egna valmöjligheter. Ett område som särskilt lyfts fram på välfärdsområdet är skolan och kommissionen pekar särskilt på att partiet måste ta fram ett program för hur man ska kunna uppnå en högkvalitativ utbildning i Sverige.
Andra områden som betonas i rapporten är klimatpolitiken. och den gröna omställningen, då ett hållbart samhälle är av sådan central betydelse för framtiden
Även den socialdemokratiska utrikespolitiken måste skärpas till och bli tydligare. Här har socialdemokratin ett särskilt ansvar för att stärka det internationella arbetet och kunna kanalisera det engagemang som progressiva människor har i dessa frågor.
Förutom dessa områden lyfts även demokratifrågorna fram som ett fokusområde för ett fortsatt socialdemokratiskt programarbete, och då inte enbart den partiinterna demokratin utan även hur demokratin i samhället i stort ska kunna stärkas och utvecklas.
Kriskommissionens rapport är ingen slutprodukt utan ska uppfattas som det verkliga startskottet för det programarbete som ska ta vid efter den extra partikongressen i mars. Det är då den verkliga grunden för det socialdemokratiska partiets nystart läggs.
Den rapport som kriskommissionen lagt fram är en bra grund för den fördjupade diskussion som nu måste följa på kommissionens arbete.
Det är genom denna process som Socialdemokraterna ska kunna återvinna väljarnas förtroende som en kraft som kan, vill och förmår öka jämlikheten i vårt land, föra en politik som lägger grunden för att alla ska kunna få ett arbete och som ett parti som har som sitt yttersta mål att ge var och en större frihet utan att begränsas utifrån klass, kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättningar eller andra sociala faktorer.