Dags för Arbetsgruppen
JOBBEN. Det var kanske nödvändigt för de borgerliga att ducka för debatten om sänkta löner för att vinna valet, skriver den Timbro-anställde Fredrik Segerfeldt i en debattartikel i Dagens Industri (14/11). Men nu, menar han, är det dags att säga sanningen: Låglönejobb är enda vägen för att bryta utanförskapet, skriver han.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ingen kommer undan problemet med att väldigt många människor i dag står utanför arbetsmarknaden. Om vi inte vill ha de borgerligas låglönejobb med subventionerad städning och barnpassning hemma hos höginkomsttagare, vad är då alternativet?
I en artikel i senaste numret av Tiden lanserar statsvetaren Bo Rothstein iden om en generell lönekostnadsrabatt för långtidsarbetslösa. Arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös skulle permanent slippa betala arbetsgivaravgift för den personen. Till skillnad från den socialdemokratiska regeringens plusjobb skulle detta gälla hela arbetsmarknaden, inte bara offentliga jobb.
Det intressanta med Rothsteins ide är inte den exakta utformningen utan att den liknar andra förslag om hur de som står längst bort från arbetsmarknaden ska kunna komma i arbete. Tidigare har talats om "kompletterande arbetsmarknad" och "samhällsarbete". Alla förslagen har det gemensamt att de utgår ifrån att de traditionella arbetsmarknadspolitiska medlen är otillräckliga för att slussa in de många utanförstående i arbete. Det krävs en permanent modell av jobbsubventioner.
Gemensamt för förslagen är också att man, till skillnad från de borgerliga, inte lägger bördan på de arbetslösa utan tänker sig att alla skattebetalare ska dela på kostnaden. Det är inte bara rättvist utan också helt rationellt eftersom det, enligt LO-ekonomerna, är samhällsekonomiskt mycket lönsamt att subventionera anställningen av dem som inte får arbete till normala avtalsenliga löner.
En kraftfull ökning av subventionerade anställningar på reguljära arbetsplatser vore därför motiverad. Men full sysselsättning kräver åtgärder över ett brett fält. Till exempel behövs anpassning av arbetsplatserna så att fler ska kunna jobba kvar längre. Bättre samverkan mellan sjukförsäkring och rehabilitering behövs för att undvika långvariga och passiviserande sjukperioder.
Inom servicesektorn kan framväxten av vita jobb underlättas till exempel genom förenklade rutiner för skatter och avgifter när hushåll anlitar hjälp. Företagspolitiken måste ses över. För att förutsättningslöst gå igenom alla uppslag inom det här området bör socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen bilda en gemensam arbetsgrupp, Arbetsgruppen lämpligen kallad, med uppgift att ta fram ett alternativ till den borgerliga jobbpolitiken.
Ett alternativ, där alla ska med och där alla också får en rimlig lön för sitt arbete.