En av de vanligaste frågorna som den socialdemokratiska partiordföranden Stefan Löfvén möts av från motståndarhåll är vilket regeringsunderlag som Socialdemokraterna tänker söka mandat för i riksdagsvalet 2014. Hittills har han försökt glida undan frågan utan att ge klart besked. Strategin är inte alls förvånande. Det rödgröna samarbetet inför valet 2010 mottogs inte med öppna händer av alla socialdemokrater. Här uppe i norr sågs en koalition med Miljöpartiet som ett hot, medan man i söder upplevde samarbetet med Vänsterpartiet som en kvarnsten runt halsen. Många hade hellre sett att partiet gått fram ensamma utan att söka samarbete med någon i förväg för att efter valet söka stöd för en S-ledd minoritetsregering på gammalt sätt.
Det är därför föga överraskande att de socialdemokratiska kommunal- och oppositionsråd som svarat på Aftonbladets enkät anser att partiet ska gå till val på egen hand utan formaliserat samarbete med något annat parti. Det är nämligen tämligen lätt att svara på detta sätt när man inte befinner sig i skarpt läge. Men det är också att sticka huvudet i sanden för att komma undan verkligheten. För det enklaste är att göra som i Arne Qvicks "Rosen". Ni vet: "När man söker stundens sorger glömma är det skönt att vaken gå och drömma."
Verkligheten ser nämligen annorlunda ut mot hur det såg ut på den tiden när S-ledda minoritetsregeringar följde på varandra i en rad. På den tiden krävdes det nämligen en borgerlig majoritet för att en S-ledd minoritetsregering inte skulle få fortsätta att regera i Rosenbad. Ofta behövdes enbart ett passivt stöd till Socialdemokraterna från Vänsterpartiets sida för att blockera ett borgerligt regeringstillträde. Socialdemokraterna kunde sitta tämligen stilla i båten.
Men det var då, i socialdemokratins fornstora dar. Men det är ändå många som upplever att partiet ännu tronar på minnena av dessa fornstora dar då ärat dess namn flög över landet. I dag är verkligheten en helt annan, och även om partiet under Stefan Löfven gjort en historisk upphämtning från 2011 års bottennoteringar så befinner vi oss långt ifrån ett läge där S kan bilda minoritetsregering med stöd av Vänsterpartiet enbart.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet inser naturligtvis sitt värde i detta läge och har klart och tydligt deklarerat att man inte kommer att acceptera att stödja en regering där man själva inte ingår. Det är detta som Socialdemokraterna har att förhålla sig till. De socialdemokratiska kommunalråd som svarat att S bör köra solo räknar uppenbarligen kallt med att det ska vara problemfritt att bilda en rödgrön majoritet efter valet utan att ha bundit sig på minsta vis innan valet. Det är minst sagt naivt. Miljöpartiet kan mycket väl lockas att ingå i en borgerligt ledd regering om man får tillräckligt gehör för sina profilfrågor. Detta skulle mycket väl kunna ske i ett läge där något av de borgerliga partierna åker ut ur riksdagen. Fredrik Reinfeldt kan också tycka att det är värt att samla ett majoritetsunderlag för en borgerlig regering tillsammans med MP för att slippa nesliga nederlag i riksdagen när SD hoppar över skaklarna och stödjer oppositionsförslag.
Den fråga som Stefan Löfven och andra socialdemokrater måste ställa sig är: "Är det inte värdefullt att utveckla samarbetet med MP och trygga det rödgröna samarbetet så att MP inte frestas att ingå i en borgerlig regering?" Väljer man att gå fram ensamma bör man ge väljarna klart besked i en annan fråga inför valet, nämligen denna: "Är Socialdemokraterna att söka samarbete med ett eller flera borgerliga partier om försöken att skapa en rödgrön majoritet efter valet 2014 misslyckas?" Om Aftonbladet hade velat gå på djupet hade man ställt också denna fråga i sin enkät till kommunalråden. Då hade kommunal- och oppositionsråden tvingats att tänka till ordentligt i stället för att bara dagdrömma.