Idag är det mer än sjuttiotusen svenskar som har varit arbetslösa i mer än tjugofyra månader. Av dessa sjuttiotusen personer är trettiofyratusen förpassade in i borgerlighetens slutstation inom arbetsmarknadspolitiken, Fas3. Tyvärr fortsätter båda dessa kategorier att växa. Allt fler får allt längre tillbaks till arbetsmarknaden. Långtidsarbetslösheten riskerar att bli ett verkligt långtidsprojekt för många arbetsföra svenskar.
De personer som är mest utsatta på den svenska arbetsmarknaden idag är framförallt människor i hög ålder och med låg utbildning. För vissa förstärks de negativa förutsättningarna dessutom av att de har fel bostadsort. Men det är också mycket svårt för de riktigt unga, för de som har en riktigt låg utbildningsnivå och de som har ett funktionshinder av någon form. Handlar det dessutom om första jobbet så är situationen riktigt tuff.
Har då regeringen gjort vad de kunnat för dessa utsatta grupper? Svaret beror på vad man tycker att regeringen borde åstadkomma. Delar man regeringens syn att arbetslöshet främst är ett problem som individen äger, och att de främsta orsakerna till arbetslösheten är avsaknaden av egen drivkraft, blir nog svaret ja. För visst har man jobbat med piska och morot i form av försämrad arbetslöshetsförsäkring och jobbskatteavdrag. Men den politiken förutsätter att det finns jobb att söka och att den arbetslöse har den kompetens som efterfrågas.
För oss som tittar mer nyktert på verkligheten blir svaret det motsatta. Avsaknaden av insatser för att sätta de arbetslösa i arbete lyser nästan helt med sin frånvaro. I stället verkar regeringen gå och vänta på att konjunkturen ska vända så att arbetstillfällena kan öka. Fram till dess nöjer man sig med att konstatera att antalet arbetande i landet ökat, och blundar för att detta är kopplat till den växande befolkningen. Så länge etniska svenskar mitt i livet har jobb så är regeringen nöjd. Det är den bistra verkligheten.
Vad vill då socialdemokraterna göra för att de långtidsarbetslösa ska komma närmare den reguljära arbetsmarknaden? Den viktigaste åtgärden rent arbetsmarknadspolitiskt är att avskaffa Fas3 och i stället för denna inlåsningsåtgärd erbjuda de långtidsarbetslösa ett deltidsjobb med avtalsenlig lön inom offentlig eller ideell sektor. Parallellt med detta ska den långtidsarbetslöse kunna studera för att höja sin attraktionskraft på arbetsmarknaden eller söka jobb. Den bärande tanken bakom detta är att tröskeln till den reguljära arbetsmarknaden blir avsevärt lägre om man får vistas på en riktig arbetsplats och utföra efterfrågade arbetsuppgifter i stället för att utföra nonsensarbete i en Fas3-lokal.
Den absolut viktigaste insatsen för att minska såväl långtidsarbetslösheten som korttidsarbetslösheten är att se till att företagen växer så att fler arbetstillfällen kan skapas. Men fram till dess måste de akuta problemen lösas. Här har socialdemokratin en lösning. Frågan är bara vad den styrande alliansen har att komma med, eller om de långtidsarbetslösa ska behöva vänta i en Fas3-lokal på ett maktskifte för att få hjälp.