Snart är det dags för bolagsstämmor i de statliga företagen.
27 april håller energijätten Vattenfall sin årsstämma och 28 april är det dags för stämma i anrika Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag, LKAB.
Inför LKAB-stämman har två ledamöter – Hans Biörck och Lars Pettersson – meddelat att de inte ställer upp för omval till bolagsstyrelsen.
Det öppnar möjligheter för näringsminister Mikael Damberg (S) och ägaren staten.
Förhoppningsvis använder Damberg avhoppen för att nu ge styrelsen i det statliga gruvbolaget en bättre regional förankring.
LKAB:s styrelse har under det senaste året uteslutande bestått av styrelseproffs från södra Sverige.
För första gången på mycket länge finns ingen ledamot (om vi bortser från de fackliga representanterna) med kopplingar till Norrbotten.
Det är illa. Självfallet är det först och främst duglighet som ska bestämma valet av styrelseledamöter.
Men det skadar inte om det finns åtminstone någon kompetent ledamot med genuin känsla och förståelse för samhällsintressena i norr.
Tidigare har detta dessutom varit en självklar princip.
Under årens lopp har det alltid funnits en eller par ledamöter i LKAB-styret med stark förankring i regionen.
Dit hör bland andra personer som Sven Köhler, Curt Boström, Per-Ola Eriksson, Stina Blombäck, Mona Blom, Margareta Jonsson och Anders Sundström, som samtliga har ingått i LKAB:s styrelse vid något tillfälle.
Men nu är Norrbotten helt åsidosatt. Tyvärr är det lika bedrövligt även i andra statliga företag med kopplingar till Norrbotten. Till exempel saknar Vattenfall, som har själva basen för sin verksamhet i Lule älv, styrelserepresentation från Norrbotten.
Exemplifieringen kan förlängas med andra tunga statliga samhällsaktörer som SJ, Green Cargo, Almi, Lernia, Apoteksbolaget ...
Anna-Stina Nordmark Nilsson, Piteå, som ingår som ledamot i Sveaskogs styrelse, är det enda tydliga undantaget som bekräftar den trista regeln.
Den nya rödgröna regeringen har klart bättre förankring i norra Sverige än den tidigare alliansregeringen.
Flera statsråd, inklusive regeringschefen själv, har starka band till Norrland.
Det har även känts som att statsminister Stefan Löfven velat göra upp med Stockholmsfixeringen under Fredrik Reinfeldts regeringsår. Till exempel har Löfven lyft fram bygget av Norrbotniabanan som ett strategiskt framtidsprojekt.
Men 08-dominansen i de statliga bolagsstyrelserna bestod – i vissa fall till och med förstärktes – under bolagsstämmorna 2015.
Damberg och regeringen borde dock ta chansen att driva utvecklingen i en annan riktning under bolagsstämmorna 2016.
I den statliga bolagssfären finns cirka 50 hel- eller delägda företag. Det handlar om verksamheter som har betydelse för hela Sverige – inte bara Mälardalen.
Jag säger inget om att Norrbotten saknar representation i styrelsen för Operan i Stockholm.
Men det är dåligt att det inte finns någon från norr i styrelserna för LKAB och Vattenfall, tunga aktörer med stora intressen i regionen.
Näringsminister Mikael Damberg och hans regeringskollegor bör verka för en bättre regional förankring i de statliga bolagsstyrelserna.
Regeringen måste i praktisk handling visa att den är hela landets regering och förstår vikten av regionala perspektiv även i den statliga företagssektorn.