Orden föder en särskild känsla inom en. Förväntan och förhoppningar inför den sommar som stundar, och den där magiska känslan av frihet som pirrar inom en i väntan på det hägrande sommarlovet.
Så var det varje skolavslutning, utom den där då gymnasietiden tog slut. Visst var den skolavslutningen också så där glädjefylld och visst var frihetslängtan lika stark även då. Men det fanns också en känsla av vemod och vilsenhet inblandat. Vemod över att skiljas från klasskamrater som kommit att betyda så mycket för en och över att ens skoltid faktiskt ligger bakom en och aldrig kommer igen.
Mitt i känslan av frihet och känslan av att hela framtiden ligger inför ens fötter så fanns också ett visst mått av vilsenhet och oro inför framtiden. Hur skulle framtiden gestalta sig, och vad skulle komma att hända. Jag själv visste mycket väl vad som skulle hända, och funderingarna över om de val man gjort var de rätta fanns där som en klump i magen. Då visste jag inte – men nu vet jag. Valen jag gjorde var de rätta och den vindlande väg som min framtid fört mig fram på har gett mig så många upplevelser och erfarenheter.
När jag nu tänker på hur dagens studenter har det så kommer känslan över mig att det var så mycket vi fick serverat på silverfat som inte alls är lika självklart idag. Orden som Ted Gärdestad sjunger i sången Himlen är oskyldigt blå ”När vi växte upp, lekte livet, vi var evighetens hopp. Det var helt självklart att vår framtid skulle bli oförbrukat fri.” stämde verkligen till punkt och pricka. Det var precis så det kändes. Att man skulle bli utan jobb efter avslutade studier fanns liksom inte på kartan. Och jag har faktiskt inte behövt uppleva att jag varit arbetslös heller. Så framtiden var verkligen oförbrukat fri.
Men så är det verkligen inte för dagens studenter. De lär helt kallt få räkna med tider av arbetslöshet innan alla bitar faller på plats – det vill säga om det någonsin händer fullt ut. Det är ingen rolig start på vuxenlivet precis. Men det är tur att dessa tankar inte grumlar den lyckliga stund som studenten är utan att de njuter av den till fullo. Studentsångens ord ”Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår! Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår. Inga stormar än i våra sinnen bo, hoppet är vår vän, och vi dess löften tro” vittnar om förmågan att leva i nuet och att njuta av stunden och leva som om framtiden är oförbrukat fri.
Vi som är vuxna måste göra vårt yttersta för att dagens och morgondagens ungdomar verkligen kan få känna att deras framtid är oförbrukat fri och att de kan tro på de löften som hoppet ger enligt prins Gustavs klassiska ord. Låt oss inte misslyckas så till den grad att våra ungdomar uppfylls av den uppgivenhet som också ryms i texten till Ted Gärdestads låt: ”Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för. Älskling, jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat, oss in i en vrå. Är himlen så oskyldigt blå.”