Centern på nya villovägar
Centerpartiets radikala omsvängning i energipolitiken kom inte överraskande. När man följt Maud Olofssons partiledarskap är det ofrånkomligt att se att hon hela tiden lagt sig så nära moderata samlingspartiet som möjligt. Att nu ställa upp på en kärnkraftsutbyggnad förvånar inte. Frågan är om hon kramas om av många gamla centerväljare eller bara av Fredrik Reinfeldt.
Foto: TOBIAS WALLSTRÖM
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det såg bra ut för Maud Olofsson när hon valdes till ny partiledare. Opinionssiffrorna steg om än lågt. En del inbitna centerpartister började tala om fornstora dar. Hennes egen blygsamma analys var då att framgången endast var ett uttryck för hennes sätt att vara en god presentatör av centerpolitiken, men den politiska vardagen lät inte vänta på sig.
Det dröjde inte förrän både Maud Olofsson och Centern kom ner på jorden igen. Och där finns de fortsatt trots alla ansträngningar inget lyft. Det är Moderaterna som tjänar på alliansen. Maud Olofsson får vara glad att hennes parti håller sig över fyraprocentsspärren.
Kompromissen i kärnkraftsfrågan kan kosta. Hon får leva på hoppet.
Socialdemokraterna är djupt splittrade i samma fråga och har svårt att hitta någon fungerande angreppspunkt. Så allt kanske blåser förbi.
Partiet håller sig fem-sex procent som var normalitet innan Olofsson blev partiledare. Maud Olofsson har inte blivit det lyft för Centerpartiet som många av partiets sympatisörer hoppats på. Stureplanscenterns nyliberalism har fått för stor plats.
Maud Olofssons frustande optimism har inte givit resultat i ett ökat opinionsstöd. Det är inget fel att vara optimistisk och visst går det att prata sig fram, men det krävs också en politisk plattform som tilltalar fler än de redan trogna.
Ansträngningarna att göra inbrytningar i storstäderna har hittills misslyckats. Flirten med näringslivet har inte gett några nya sympatisörer. Istället har man förlorat en del av av de traditionella centerväljarna, som inte längre känner igen sitt parti.
Nu ska man inte räkna ut Maud Olofsson, som med sitt sätt att möta både sitt parti och media, visat talang för att kanske bli den centerledare som så många i det partiet så länge trängtat efter och som nu efter ett par mödosamma år kan locka nya väljare till sitt parti.
Personlighet och yta i all ära, men det krävs även ett politiskt innehåll, som kan locka nya väljare och som kan skapa ett förtroende som lever längre än över några flyktiga opinionsmätningar.
Under Maud Olofsson har Centern lagt tyngd i frågor som ekonomi och företagande. Idémässigt har dock inte mycket förändrats.
Samtidigt har det skett en förändring i synen på EU, energipolitiken och i viljan att vara en god medlem i den borgerliga fyrklövern.
De inom Centern som ställt förhoppningen till att Maud Olofsson skulle återupprätta den folkrörelseroll som Centern haft som bärare av glesbygdens och de små tätorternas problem har däremot inte haft mycket att hämta.
Maud Olofsson vill att den ideologiska debatten ska fortsätta och inte stanna av. För hennes eget parti har småföretagens och småföretagens villkor blivit en viktig politikfråga liksom en förändring av arbetsrätten.
Vi kanske inte får igenom allt vi vill, har Maud Olofsson betonat. men vi vill lyfta frågorna och vill ta debatten, menar hon. Det finns oerhört mycket att göra menar Maud Olofsson, som ser optimistiskt på alliansens möjligheter att förverkliga den politik som man gick på val på. Sedan må andra tveka om den analysen.