I år har liksom inte den rätta adventsstämningen förmått infinna sig på samma sätt som den brukar. Kanhända beror det på att första advent låg så tidigt som det bara är möjligt. Det underliga vädret har inte gjort saken bättre. Men tack och lov har julstämningen infunnit sig. Det känns underbart helt enkelt.
Nu är tomtarna på plats där de enligt traditionen ska sitta. De gamla julbonaderna som alltid har funnits där sitter också uppe, även om de nu börjar vara så nötta att de knappt håller ihop. Allt detta behövs för att jag verkligen ska känna att det är jul. Då känns det som om de som vandrat före oss ändå finns med på ett hörn. För samvaron med nära och kära är så viktig för mig.
Något som har blivit en mycket kär tradition i vår familj är att varje julmiddag tända det så kallade traditionsljuset. Det är ett stort blockljus som står på en mycket vacker fot av gedigen malm. Gömd i denna fot ligger en liten bok där man år från skriver in vilka som varit närvarande vid julfirandet varje år. Under en timme brinner ljusets klara låga och detta blir en påminnelse om alla de som inte finns med oss längre. Detta ger tillfälle till djupare reflektion mitt uppe i allt stoj och glam.
Men det finns också människor för vilka julen inte bara innebär samvaro, glädje, förväntan och julklappar. Det är också en tid när ensamheten för många blir ännu mer påtaglig än den brukar vara. Man förväntas ha människor att umgås med. Men så är det inte för alla. Så sätt dig ner och fundera om det inte finns någon i din närhet som sitter ensam och som du skulle kunna bjuda in i din gemenskap någon gång under julhelgen. Det om något är öppnade dörrar och sänkta trösklar.
Det finns också människor för vilka julen blir en extra stor påminnelse om skillnaderna mellan den som har och den som inte har. Det kan vara barn i familjer som lever i en ekonomiskt utsatt situation, en hemlös som inte har en fast plats livet där man kan sätta upp julgranen, en utförsäkrad som känner sig ratad av samhället och utkastad i otrygghet. Listan kan tyvärr göras längre. Vi får hoppas att dessa blivit färre till nästa jul och att vi tillsammans tar vårt ansvar så att de också får bli en del av vår samhälleliga gemenskap långt innan nästa jul.
Jag vill önska er alla en riktigt fröjdefull jul. Ta vara på den tid du har till ditt förfogande. Fyll den med sådant som gör att ditt liv känns meningsfullt och som gör dig lycklig. Det är du värd!
Jag vill avsluta med några strofer ur en av alla mina favoritsånger i juletid:
"Det var den första natten
En nyfödd stjärna lyste klar
Den skulle visa vägen
Och vi har följt den
Sedan dess i alla dar
Den visade oss livet
Långt större än vi sett förut
Och genom alla dagar
Så vill den leda oss i hamn
Till tidens slut.
Sprid ditt ljus i den mörkaste tid.
Värm oss nu och låt oss känna frid."