Det var nog många som drog en suck av lättnad när beskedet kom om att stadsfestivalen "Piteå dansar och ler" återkommer även nästa år, om än i en något förändrad kostym. Andra kanske inte upplevde nyheten lika positiv. Vilken reaktionen blev kanske till största del handlar om hur man upplever själva festivalen. Men det finns även andra perspektiv att lägga på festivalens vara eller inte vara än den rent upplevelsemässiga. Det handlar också om attraktionskraft och tillväxtmöjligheter.
För en stadsfestival av det slag som PDOL, Gatufesten i Sundsvall och Storsjöyran i Östersund utgör har en betydligt större betydelse än vad man kan tro om man bara skrapar på ytan. Visst är det grundläggande att det händer något på sommaren så att staden lever upp, så att du och jag och alla andra får en möjlighet att uppleva ett utbud av stora artister live i stan. Denna upplevelse bidrar i sin tur till hur bilden av Piteå som livsrum formas. Och bilden av livsrummet är på många sätt avgörande för hur attraktiv orten upplevs vara.
Det är därför oerhört viktigt att man inte ger upp alltför lätt om det kommer några svåra år. Då måste samhällets alla delar samverka så att festivalen kan fortleva. Misslyckas man med detta är risken stor att upplevelsen av Piteås attraktivitet som ort minskar och att man upplever en stad på nedgång. En sådan utveckling vore förödande för den långsiktiga tillväxten i Piteå och skulle på sikt kunna bidra till ökad utflyttning kombinerat med en minskad inflyttning. Det är därför det är viktigt att tänka på de ord som Maria Lundqvists rollfigur Sally Santesson brukade yttra i komediserien Sally: "Och som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"
Självklart är det inte enbart Piteå dansar och ler som formar bilden av Piteås livsrum. Det är nämligen bara ett exempel av många. Tillsammans med exempelvis "Festspelen i Piteå" och andra kultur- och fritidssatsningar skapar PDOL en positiv anda i samhället.
Många gånger när det blir tufft ekonomiskt i våra kommuner trycker man allt vad man orkar på bromsen samtidigt som man också rycker i nödbromsen och minskar på stödet till kultur- och fritidssatsningar. Detta om något är att bita sig själv i svansen. Risken är stor att den hastighet som den negativa spiralen snurrar med då ökar i stället för att minska. Allt fler kommer att bära på känslan av att det går utför och att allt är skit. Negativa tankar föder bara negativ energi.
Så när det är motigt i uppförsbacken så gäller det att trycka allt hårdare på gasen i stället för att ställa sig på bromsen. Men för att göra detta så krävs en stor portion av mod, och en långsiktighet i planeringen. Detta om något handlar om ledarskap. Att våga gå före och stå rakryggad i stormen när kritiken kommer. För kritiken lär komma. Var så säkra på det. Men det är då Sallys ord måste ringa i öronen som ett mantra: Inte bromsa! Inte bromsa!
Detta gäller inte enbart i Piteå. Det är en lika stor sanning i Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog. Man måste våga satsa på saker som föder kreativitet, ger energi och som får folk att trivas. Då kan man nå krönet på uppförsbacken och känna att man lyckats. Oavsett om det handlar om att satsa på PDOL, en fiskefestival, en spelmansstämma, en sommarfontän som skapar solglitter på en vattenyta, välstädade gator eller kulturområden som Swensbylijda eller lappstaden i Arvidsjaur. Att satsa på attraktiviteten är en investering i framtiden.