Det socialdemokratiska partiet befinner sig i en gigantisk förtroendekris. Detta kan man lätt konstatera genom att prata med människor man möter på gator och torg, på möten ute i S-föreningar och andra organisationer. Väldigt snabbt kommer samtalen in på den brist på information som många upplever. Man vet inte vad som händer i partiet, och framförallt uttrycks frustration över att inte veta hur man ska kunna påverka vad som sker.
Många gånger möts man av frågan om när och var man kommer att få diskutera de olika kandidaternas lämplighet, men också om hur man ska få veta vad de olika kandidaterna tycker. För man pratar kandidater fastän den socialdemokratiska partikulturen hindrar att någon vågar kalla sig kandidat. Man får nämligen inte sticka ut på det sättet.
I tisdags kväll kunde man i något av nyhetsprogrammen se Thomas Östros få frågan om han skulle kunna tänka sig att följa kriskommissionens rekommendationer om han blev partiledare. I sann socialdemokratisk anda svarade han att en sådan fråga var han inte beredd att svara på utan sådant diskuterar man med valberedningen i stället. Detta i, som han uttryckte sig, den folkrörelsetradition som sedan länge präglat socialdemokratin och som är väl värd att bevara. Men vad är det då Östros egentligen säger? Det är inte bara att han inte vill redovisa för media hur han ställer sig till kriskommissionens tankar och hur han skulle agera om han blev partiledare. Han säger nämligen samma sak till de socialdemokratiska gräsrötterna Pelle Persson, Anna Göransson och Mehmet Avsic. Det är valberedningen som får svaren, inte medlemmarna. Detta är inget annat än ett uttryck för den brist på öppenhet som väljarna straffat så hårt.
Vet du hur nomineringen till partiledare i Norrbotten kommer att ske? Inte det? Du är inte ensam. Frågorna är fler än svaren. Ett står tämligen klart och det är att hemlighetsmakeriet är stort. Alldeles för stort. I det nyhetsbrev som gått ut till de socialdemokratiska partimedlemmarna i länet kan man läsa distriktsordförande Karin Åströms ord. Hon skriver:
"Fram till den 17:e februari tar jag gärna emot förslag. Av förslagen kommer jag sedan att sammanställa en handfull namn som nomineringar från Norrbotten.
På kongressen är det ni medlemmar som via era valda ombud har rösträtten men fram till kongressen har valberedningen gett distriktsordförandena i uppdrag att utifrån medlemmarnas och arbetarekommunernas synpunkter och förslag, nominera och komma med synpunkter. Den processen vill jag sköta med både öppenhet och varsamhet. Öppenhet gentemot alla er medlemmar men också med yttersta varsamhet gentemot partiet och den/de kandidater som valberedningen inom kort kommer att presentera."
Men vari ligger öppenheten i processen? Och är det Karin Åström själv som sköter den norrbottniska nomineringen i slutänden?
Bristen på öppenhet i den socialdemokratiska organisationen är också något som kriskommissionen påtalar i sin rapport. Ledamöterna i kommissionen kommer också med en rad konkreta och väldigt långtgående förslag på området som är väl värda att beakta. Man får hoppas att kommissionens förslag får gehör. Ska partiet kunna övervinna den förtroendekris man befinner sig i krävs en helt annan öppenhet än idag.